En å, en liten söt å med jätteskitigt vatten. I kanten av Tierp där kråkorna flyger på rygg över. Men den underbaraste jätteskitiga lilla tråkån detta år hittills! Varför? Den hade ju öppet vatten för tusan! Kolla!
Nästan det enda stället i hela Uppland som hade öppet vatten!
Älvkarleby var ett av de få andra. Vi åkte dit först på resan och kikade.
Vilken plåga! En vecka kvar till fiskepremiären var det då alltså förra helgen. Inte en människa någonstans för stunden.
Vi grillade några korvar, spanade in det forsande vattnet, änder och krickor och ibland de vakande havsöringarna!! Morr och dubbelmorr! Fiskeförbud är fruktansvärda saker! När vi fått nog av nervryckningar bar det av vidare. Älvkarleby var inget annat än en törn i sidan!
Ett annat vackert ställe vi stannade till på var vid en frusen strand.
Och där stod en ensam vilsen och gänglig sak jag alltid gillat lite extra här i livet, vet inte varför. Men de är så ståtliga, de där snöpinnarna! Och jag blir alltid lika glad av dem! Thihi. När de kommer upp på hösten vet man att snön snart börjar dansa sig neråt. Kärt vintertecken! Även om jag för tillfället mest bara vill bli av med vintern och isen! Men snöpinnarna är fortfarande lika söta för det!
En riktigt fin bilresedag blev det genom hela Uppland förra helgen. Och jag var helt salig av lycka när vi stannade vid denna lilla ån jag inte vet namnet på, men sak samma!
Vilken känsla att få bygga ihop spöet, dra linan och tafsen genom öglorna och haka på min nya lilla Tiny Buster i favoritfärgen "hot pike" och bara svinga iväg!
Några söta små V:n seglade allt fram över vattenytan. Men det spelade ingen som helst roll att det inte högg. Känslan av frihet och spänning gav ett sånt skönt lugn i kroppen som man väntat på så otroligt länge nu hela vintern.
Nu kör vi alltså! En ny säsong och livet kan äntligen fortsätta igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar