En helg päronfiske

 

Säfsen har finfint fiske de. Och åter blev det jakt på regnbåge. Denna gången med föräldrar i släptåg, eller kanske var det jag och killen som var släptåg då vi kom dit en dag senare?
Nå i alla fall, vädret kunde ju varit lite roligare. Regn, regn och åter regn. Sånt där regn som är så smått att man inte märker att man blir blöt i det förrän man är genomvåt!
jag slapp det i alla fall. För mig var det sovdags då jag jobbat natt precis innan så jag dök direkt i säng efter ankomst medan killen sprang iväg till Mayatjärnen för att jaga båge. Hans pappa hade redan fått två stycken under morgonen. Fusk! Jag ville ju också..... zzzzzz.....

Mot kvällen blev det bara lugn och ro. Killen kom tillbaka, hade haft ett hugg på första kastet, men den hade släppt lika fort som den hakade på. Sen började ösregnet ordentligt.

Men det var ändå så mysigt att sitta där i den lilla stugan och kika ut, titta på tv, slappna av och bara ha det bra, tillsammans med päron och svärpäron. Men jag kunde knappt vänta tills det blev morgon igen. Och se där, det var det ju snart igen!

Men vi passade på att sova ut. Mina föräldrar följde med ut och fiskade med oss! Åh, så kul! Det var på tiden! Fyrtjärnsfisket hette det dit vi skulle. Fyra olika tjärnar med fint plank runt att strosa omkring på. En av dem halvt igenväxt och en av dem endast för flugfiskare. Så okeydå.... Tvåtjärnsfiske mera då. Hehe.

Medan jag lärde mina föräldrar att knyta tackel och meten så sken solen riktigt mysigt. Lite vak här och var och vi tänkte att dett aokmmer bli helt perfekt! En underbar dag. Det dröjde inte länge innan mammas flöte försvann neråt. Men nä, den hann slita sig fortast möjligt tyvärr.

Vi fiskade och fiskade... ingen fick någon fisk, inte en enda kotte som stod runt den där tjärnen. På HELA dagen! Det var nog bara mamma som hade det enda nappet där.
En hel himla massa grodor simmade runt där i kanterna, kväkte och kramades och tillverkade fler grodor. Kära nån... När killens systerson fick fatt i en var jag tvungen at ta en närbild. Söt liten pryl värre, men slemmiga. Hehe.

När mina föräldrar gav upp i takt med att åskan rullade in och regnet föll lite smått och tjärnarna tömdes på de flesta som var rädda för åskan, så flyttade vi oss till den andra tjärnen. Till höger om oss stod två envisa finska damer kvar med oss. En finsk karl som också tillhärde sällskapet stod på andra sidan tjärnen.
En kvart han vi stå, åskan hann precis tystna igen. Sen började damen längst in i hörnet dra upp fisk. Tre bågar på en kvart!!
Gubben mittemot drog två! Inte långt därefter damen precis till höger om oss en båge hon med. Jahapp... vi då?

Finnarna gick. De hade varit där i tre dagar och inte fått en enda fisk så de förtjänade väl dem.
Men vi väntade och väntade... Nu stämde ingenting dock. Det som hade vakat på rätt bra i tjärnen innan de började dra fisk... men nu inte ett enda.. inte ett vak på flera timmar! Hmm... var det verkligen så att de tog de sista bågarna? Kan det stämma? Det verkade ju i alla fall inte bättre. Underligt.

Tillbaka till första tjärnen, jag försökte mäska med några räkskal till och med, men nääää. Det var bara att ge upp... Ett tiotimmars-pass fiske, men ingen fisk... inte ens ett napp hade jag fått! Likaså sambon min. Snyft!

Tillbaka till stugan, ta det lugn med lite tv å chips... Sen blev det natti natti. Hemåt skulle man ju med.
Sån tur var fick jag ändå en fisk tillslut! En lillöring tröstade jag mig med i stugbyns reception. Yay! Inte går det att komma helt tomhänt hem efter en sån go minisemester inte!

Pingeltinnitus

Med nytt jobb blir det försenat bloggande och springades runt i grön overall och sköta maskiner istället. Men här kommer slutligen helgens bravader i bokstavsform om den bästa dagen på hela året! Dagen då man måste vara ledig för denna lilla fisketävling! Tack och lov så var jag det!
Detta års såna här underbart goa dag började redan klockan fem då väckarklockan ringde.
Upp och hoppa, långt ifrån pigg men fingrarna grep redan efter spöet.

Det är alltså ett gäng riktigt trevligt kyrkligt folk som hyr en sjö i Fyrväpplingen, och då killens föräldrar alltid är inbjudna är vi det likaså. Jag har det bra ibland. Thihi. Även Thomas lilla systerdotter på 9 år var med denna gången.

Varmt klädd, med återkomst av Michelingumman kunde jag knappt vänta förrän vi fick ut och springa i skogen. Turen att få en båt hade vi inte på vår sida tidigt på morgonen verkade det som.

Efter lite snabbt snack med folket där ställde jag mig i ett hörn där det nappade bra förra gången, laddade på en spinnare och försökte locka dit fisken. Knappa 4 timmar på oss hade vi innan tävlingen var slut och eventuell fisk skulle vara registrerad. Men det skulle väl inte vara så svårt?

Min hjälte till karl fick till slut fatt i en båt och kom och plockade upp mig från mitt lilla hörn. Vi hann knappt ut alls förrän det högg till i min kaviarspinnare (Savage Gear Caviar) ordentligt. Men tyvärr bara för ett par sekunder, den firren ångrade sig, upptäckte väl att det bara var fuskkaviar kanske... Men så skönt att få ha kännt på ett första hugg! Kaviarn funkade ju finfint den!

På en klippa i en vik satte vi oss tillslut och bottenmetade med rosa Powerbait när drag bara kändes som att det hamnat högst upp på utelistan. Då började det hugga lite bätte, men mycket försiktigt., bara när det var helt lugnt i viken och inga andra båtar var där... Fiskarna nafsade knappt på godbitarna, riktigt kräsna och verkade inte vilja fastna alls på krokarna.

Men så nappade det plötsligt ordentligt och jag kände att denna satt riktigt bra, förhoppningsvis i alla fall. En vild en, rikigt vild! Ah, detta är livet! Efter att bågen simmat ner i botten och försökt snärja fast sig ett antal gånger kom den upp till ytan och jag fick se den. Finfin ju, runt kilot. Perfekt!
In i håven och lyckan var gjord. Åh, så bra. Ett bidrag till tävlingen och middagen räddad!

Ännu ett bidrag i modell aningen större nappade inte långt efter och jag lyckades få in även den! Men min stackars pojkvän gick det inget vidare för. Det högg flera gånger men de ville visst inte fastna ordentligt på hans powerbaits och krokar. Konstigt konstigt...

Väldigt lite vak, mycket få hugg, det verkade riktigt trögt den här morgonen... inte ens kaviarn fungerade längre. Mwaaa!

I år vann jag inte fisketävlingen nej, haha. Men pris fick jag ändå för största bågen. Det hade varit pinsamt att vinna två gånger i rad så jag pustade ut lite. Thihi. I alla fall när hela fisket känns som en mysig välgörenhetsgala på något sätt.

Ett par varmkorvar, två fyrverkeripjäser som avslutade tävligen, några bibelord och tal och presenterande av vinnarna innan rodde vi ut igen, men nu med killens systerdotter i fören. Nu jäklar skulle vi se till att hon fick fisk! Inte ska hon sitta och bygga kottdjur hela dagen inte även om de blev riktigt söta. Hehe.

Efter att till slut ha återerövrat våran lilla klippkant kastade vi varsitt bottenmete och väntade. Det dröjde inte länge förrän det nappade igen.
Plötsligt pinglade det i killens systerdotterns spö. Med en orolig min fick hon fatt i spöet och började veva! Första regnbågen minsann! Den var så tung för henne att hon knappt fick hunt veven. Tyvärr var slirbromsen på tok för mycket åtdragen så fisken lyckades slita sig... Lite besviken såg hon ut stackarn.

Thomas tappade några fiskar, jag med. Men en vild best till fick jag upp! Tre bågar! Hadiraja hej!

Det pinglade igen! Killens systerdotters spö igen! Nu fick hon kämpa, fisken verkade sitta bra. Hon vevade och vevade men hade det riktigt tungt. Såg så väldigt nöjd ut ändå men hjärtat i halsgropen. Thihi.
Åt vänster... åt höger... en vild firre hade hon på. Slirbromsen var fixad nu så nu kunde fiske försöka slita sig bäst den ville. När den äntligen var framme vid kanten lyckades jag ändå inte håva den första gången... eller andra gången... den simmade ju inte alls dit jag ville och var snabb som en pil. Men tredje gången gillt! Systerdottern fick ett stort leende på läpparna och kunde sluta veva äntligen. Stackarn, hon kämpade på bra!
Fotografering i massor där hon stolt visade upp sin första båge följde. Så kul kul!

Slutsats! Låna med några småttingar (om du inte har egna förstås!) ut och fiska deras första bågar. Livat kan jag lova! Nästan säkrast dock att surra fast dem i ett träd först så de inte riskerar att åka vattenskidor efter fiskarna! Iiiiih!

Ute i båten på väg tillbaka fick sambon till slut napp igen! Och äntligen fick även han veva in sin första fisk! Det var bara det att det var fel sort. En liten gädda var det som hade nappat! Stackarn stackarn, så jag tyckte synd om honom. Sötnötsgäddan fick åka i igen lika kvickt som den kom upp.

Det blev inga fler fiskar för någon av oss den dagen. Dessa vackert designade varelser blev det bara för oss tre idag. Sambons föräldrar fick inte en enda. Illa illa.

Annars brukar det nappa på riktigt bra dessa fisketävlingsdagar ju. Sist såg resultatet ut såhär...
Då hade vi ordentligt med fisk till glada vänner och föräldrar och vi mumsade båge ett bra tag! Lyxkäk även om vi till slut lessnade en aning på det. Haha, tänka sig...

...plus att jag råkade vinna tävlingen förra året med denna! Yahoo! Ett nytt spö till samlingen gav det!

Men det var väl för kallt i vattnet. Fiskarna nappade otroligt försiktigt, vågade knappt äta alls ju, bara nafsade i betena... 6 grader var det i vattnet... aningen för kallt skulle jag tro. Elaka vinter som varit så lång. Morr morr! Men så de fightade när man väl fick tag i dem! På det sättet var det inte det minsta fel på fisken!
Men en fin dag blev det ändå. Inget regn, bara lite kyliga vindar då och då. så mycket frisk luft att man storknade! Underbara natur!

Det värsta är att man hör ju de där jäkla bottenmetespinglorna titt som tätt i syne även flera dagar efteråt. Skulle det springa förbi en liten katt med en pingla runt halsen skulle jag ju automatiskt rycka åt mig närmsta kvastskaft och börja veva. Illa illa, fiskeskada...

Caviarbuffé?

Sådärja, nu är nog allt inhandlat till regnbågsfisket i helgen. Rosa (såklart, men inte bara för att jag är tjej, den funkar fasen bäst! Thihi.) powerbait för bottenmete är en självklarhet att man måste ha med sig.

Istället för min kära Black Bee-spinnare (världens bästa spinnare enligt mig, funkar på gädda, båge och borre finemang) som var slut fick jag tipset i affären om denna. En Caviarspinnare! Haha. Kan det vara något tro. Låter gott i alla fall! Det ser rätt lovande ut både till färgen och modellen. Återstår att se vad den kan leverera och om Må Fiske kan sina grejor. Thihi.

Och titta! Fladen har blivit riktigt duktiga! Kommit med ett storpack "Sigge", eller Nordingen som de kallar dem. Klart det nappade inne på Coop med. Haha.

Förutom fiskeshopping har jag nu till och med lyckats få mig ett jobb! Äntligen! Åh, så jag har avskytt att vara arbetslös! Så nu jäklar blir det till att shoppa fiskeprylar i överskott så snart första lönen kommer in på kontot! Så fri jag känner mig allaredan, och så underbart att få göra någonting vettigt i livet igen! Yes yes yes! Har hoppat runt av glädje så mycket nu att knäna knappt fungerar alls längre!

Men först och främst är det båge som gäller. Me happy!! Very very happy!