Misse och firre

Nu har Myra fått följa med på sin första fisketur! Då vi inte skulle ut med lillbåten, inte vara ute så väldans länge och bara stå på samma fläck och fiska så var det ju en helt perfekt början på en karriär som fiskekatt. Visst, vi åkte ända bort till Väddökanalen, men det var ju en bra början även på att få ta med sig henne på lite långresor. Det måste ju bli tråkigt att se gräsmattan eller parken utanför för många gånger. Jag var visserligen lite velig till en början att ta med Myra ut då vi inte ens visste vart selen var i röran här hemma, men sambon ville absolut att hon skulle få följa med så det var tur för henne att hon har en sån bra husse.

Vi skulle alltså fiska lite strömming tänkte vi. Lagom storlek för en misse. Så efter att ha grävt i hälften av alla kvarvarande flyttlådor så fann vi slutligen hennes sele och koppel.
Åka bil är ingen av Myras favoriter direkt. Hon jamade och jamade från sin tygbur där jag satt bredvid henne i baksätet, vi tog några stopp och lät henne tassa runt i naturen en stund, misstänkte att hon hade blivit lite åksjuk. Och vi hade nog rätt, för efter en stund igen efter att hon varit tyst en stund började hon jama på ett sätt som fick en lite orolig, och jo, stackarn hade lite slem under hakan. Ett nytt litet stopp, och Myra verkade genast må bättre så snart hon fick komma ut och sniffa runt i ett skogsparti. Sen var det som tur inte långt kvar i alla fall förrän vi var framme, hon fick ligga kopplad i min famn och kika runt, då verkade det vara bättre med henne.

När vi kom fram var sambons föräldrar och deras vän där och jagade strömming de med. Tyvärr var det inte den bästa dagen för just den bryggan att fiska från, stimmet visade sig vara utom räckhåll för det mesta. Ännu längre bort låg dock en båt med en barnfamilj och drog upp strömmingar till förbannelse. Men men, sånt är livet. Hihi. Det kan inte vara perfekt jämt, det vore ju tråkigt va? Thihi.

Myra smög omkring och sniffade på allt överallt. Doppade tassen flera gånger i vattnet vid båtitippningsplatsen då hon såg en pinne flyta runt. Jagade små fjärilar, flugor och en monsterstor humla så jag fick hålla i henne i skräck.

Sambon drog upp ett par gäddor och den minsta på ca 1,5 kilo ville hans föräldrar ha till kvällsmat så den togs upp. Den tyckte Myra mest var läskig dock, hon ryggade tillbaka ordentligt när odjuret lades ner bredvid henne.

Min första vilt sprattlande strömming fick hon ju naturligtvis, den var inte lika läskig. När det sprattlade lite mindre på marken gick hon fram och tassade lite försiktigt på den. Så sött.
Men någon riktig strömmingkatt är hon nog ändå inte, hon sniffade bara ordentligt på den men lämnade den sen ifred. Den var ju för tusan inte tillagad, eller vad hon nu klagade på... Thihi.

Det var en jättefin dag, lagom varmt och knappt någon blåst. Vi njöt alla av kvällen och turen även om det inte blev så mycket napp.

Hemresan för Myra gick jättebra till skillnad från ditresan. Då hon inte hade nån lust att gå in i buren igen hittade hon nästan direkt sin favoritplats bakom nackstöden mot bakre rutan, lite rädd i början då bilen startades men lugnade snabbt ner sig. Där låg hon sedan bakom mig hela vägen hem och bara sov, helt utmattad av alla äventyr.

Det känns så bra att ta med henne ut på lite upptäcksfärder. Ett liiiite rikare liv i alla fall för en kisse som ändå lever inomhus större delen av sin tid.

Lockpriser under måndagsmässande

Fiskemässa i Uppsala? Det händer inte ofta nej, men denna gången hann både jag och sambon kika in på Drabanten nere på stan där det hade dukats upp en godisbuffé för alla fiskenördar. Perfekt för att få tänka på något annat är jobb och flytt en stund.
Polarvargen tror jag det är som håller i minimässan, mycket bra initiativ! Och jättekul att spana runt på!

Såklart blev det ju en hel del godbitar shoppade. Detta hann vi plocka med oss hem...

Det ska bli spännande att testa den håriga rödvita "råttan", ska ju vara jättebra på tröga vår- och särskilt tröga höstgäddor har jag hört då den rör sig väldigt realistiskt i vattnet.

Grodorna var en ny uppfinning jag inte sett förut vad jag minns. Måste vara nån slags underlig spinnare, tål såklart att testas. Både jag och sambon föll ju för dem. Thihi.

En jerkbaitlåda var ju nog ändå det största kapet! Så underbart att inte behöva trycka ner de stora bumlingarna i små vanliga fiskelådor utan använda en sån här! Här är lådan fylld till bredden nästan, ändå hade vi några elakingar till som nog får vara utanför ändå. Aja, man kan inte få allt här i livet! Eller?

Flugfiske är ju min nya... fluga. Thihi. Så jag måste ju passa på att ha mig en regnbågsask med klara flugor som ska funka! Regnbåge känns som en sån bra fisk att börja flugfiska på. Lätt att få tag i då man bor i Uppsala och tyvärr inte bland de rödings- och öringsrika sjöarna i norrland eller liknande. Stackars mig!

Myra klappar händerna av lycka och utbrister: "Men, men, men... det innebär ju att jag kommer få ännu mera supergoda firrar att mumsa i mig! Jippi!"

Vinterfiske?

Även på vintern när man väntar på de där riktigt bra isarna kan man få en gnutta hopp då man saknar fisket som allra mest. Det har nämligen nämligen bjudits in till fiskemässa hos Möllers Bil här i Uppsala. Mest för flugfiskare men nog fanns det lite annat där med.
Mycket bra initiativ av en bilfirma, hihi. Såklart passade de även på att visa upp den perfekta fiskebilen enligt dem. Vad tycks? Hehe.



Jo, en stadsjeep vore ju inte helt fel att ha en vacker dag, men kan vara en fördel att börja med körkortet. Thihi. I vår borde jag nästan ta upp jakten på det nu när man har jobb för stunden i alla fall!

Båtar är ju inte fullt lika kluriga att köra, i alla fall inte vår lilla. Men någon dag borde man verkligen uppgradera till en sån här. Vilken fiskebåt! Nice!



Annars fanns det flugor, spön, jerkbaits, broschyrer för fiskeresor och massvis med andra eggande saker. Det visades lite film i form av flugfiske och det delades ut lite priser i ett lotteri. Sambon vann en fiskeDVD och själv vann jag två fiskekort, så nu blir det till att upptäcka en ny plats i Uppland att fiska på. Ska bli jättekul!
Det var så roligt när jag skulle gå fram och hämta mitt lilla pris. Jag antar att jag såg mer bimbo ut än fisketant med fina kappan, röda läpparna och målade naglarna för från prisutdelaren fick jag den där blicken "Herregud, ska HON ut och fiska? Yeah, right...". Fördomar är lite kul att bräcka, thihi.



Klart att det blev lite shopping med! Ni känner väl mig vid det här laget?
Ett par jerkbaits låg i billiga lådan och jag högg. Mina!



Är förresten riktigt sugen på den där Bustern med jigg-stjärt. Måste absolut testas på vårgäddorna sen! Spännande spännande!

Söndagsmys

Gudomlig röding indrillad från nyöppnade Nelins fiskdisk. Så vacker, så god! En av världens bästa fiskar, inte sant?

Måste skynda och se allt överallt innan vintern kommer...

Nu har jag testat mina vandringskängor över både stock och kullersten! Vilka underbara skor! I dessa kommer jag att nå och gå långt! Hahaha.

Sigtuna, vilken mysig liten stad! Att jag aldrig varit där förut fast det ligger så nära. Konstigt konstigt.
Små gränder, kullersten, unika små butiker, ett sött café i varje hörn, vacker strandpromenad...

Det var så avkopplande att strosa runt där och bara vara.

Tänk att få ha en egen liten ö och bygga en liten liten stuga på och bara bo där hela sommaren! Vore så gosigt det!

Strandpromenad med många bryggor och lugna vråer.

Försöka klappa änder måste man ju göra med naturligtvis. Synd de inte ville bli klappade bara... men men, man kan väl inte få allt här i världen! Bara nästan har jag lärt mig! Thihi.

Bredvid Tant Brun fick jag för en gångs skull känna mig lite lång! Är det såhär ni människor på 180 cm känner er eller? Med mina knappa 160 är jag bara liten och behändlig ju som jag brukar få höra. Haha.

Ah, fiske går ju trots allt inte att glömma bort nej!

 

Nä, men åk en sväng till Sigtuna för tusan och hälsa på tanterna Grön, Brun och Gredelin!
Söt stad värre!

Back to school

Ah, nu måste jag få berätta!
Jag har ju varit på kurs minsann! Ungdomsledarkurs i Älvkarleby.

Det började redan på fredag kväll då jag helt slutkörd efter veckans jobbande fick skjuts av föräldrarna till Laxön där vandrarhemmet vi skulle bo på låg. Söta hus, alla i samma färg på hela Laxön, hehe.

Där träffade jag några av mina trevliga kurskompisar innan det va dags att sussa. Med två pratglada damer fick jag dela rum. Svinkallt men gött då vi hade glömt slå på elementet. Haha.

Morgonen därpå bjöds det på en jättegod frukostbuffé innan det hela började på riktigt.
Klockan nio satt vi i detta söta hus där de flesta av kurserna hölls.

Med de tre kvinnliga kursledarna talades det efter en introduktion om säkerhet, allemansrätten, hur man skulle hantera problem som kunde uppstå i en ungdomsgrupp och annat smått och gott. Några korta grupparbeten blev det också. Dagen efter hölls det dessutom en väldigt bra livräddningskurs. Det känns tryggt att nu veta hur man ska få igång en person om det nu skulle behövas någon gång. Bra kunskaper man hoppas man aldrig behöver använda.

Lite ris och ros dårå.

Alla kurser var väldigt bra, men jag hade gärna velat ha det lite mera seriöst. Lite mera matnyttigt på något sätt. Men det kanske blir svårt på bara en helg och det är en av de första gångerna kursen hålls. Är nöjd ändå då jag fick träffa massa nytt glatt fiskefolk, lära mig massor och verkligen hade jättekul! En stor tumme upp då jag känner att jag nu har lite kött på benen och är lite mer nyfiken på att någon gång kanske bli ledare för en liten barngrupp någon sommar! Eller lära ett gäng småtjejer att fiska! Något sånt vore ju faktiskt jättekul och vi tjejer är på tok för få ute på sjön för att jaga fisk!
Roligt också att man fick upp ögonen för att det verkligen finns i alla fall lite fler fisketokiga tjejer därute även om de flesta håller till norrut. Många hade åkt långt för denna kurs, riktigt poppis alltså!

En fotograf var med hela tiden och tog bilder för att göra lite reklam för kommande liknande kurser. Lite roligt de första timmarna, sen verkade det som inte bara jag utan nästan alla fick nog och försökte gömma sig. Haha. Irriterande, men det kan nog bli kul att få se bilderna. Thihi.

En gruppbild som en del av resultatet hittade jag online på oss alla förresten. Jag gömmer mig där bakom damen i röd väst till höger i mitten. Kan ni hitta mig där jag sticker upp? Haha.

Och tänk, det blir nog en flyfishinggirl av mig med en vacker dag! Av Fjällornas självaste Sivan fick jag lära mig att kasta lite bättre och prova två olika spön, ett Guideline som var lite styvare och ett lite mjukare som jag inte minns alls vad det var för märke på men... det mjuka var nog min favorit ändå. Jag får passa på att prova ordentligt på någon kommande mässa eller så, vore ju nice med ett sånt spö. En helt ny värld som öppnar sig. Det är så kul med fiske, finns så många olika delar att upptäcka, alltid nya dörrar att öppna till nya världar.
En bra sak var också ett handledsskydd som jag fick låna för att övningskasta bättre. Man stack ner nedersta delen av spöet i det så följde det armen mycket bättre. Perfekt för nybörjaren märkte jag!

Nä, det verkar riktigt kul det där med flugfiske, närkontakt till max med fisken. Man måste vara klarvaken varenda sekund. Då är det bara att vänta till nästa mässa dårå så jag kan få prova på några olika spön och hitta min nya älskling. Thihi.

Efter flugfisket som visserligen bara var på gräsmattan, thihi, skyndade jag iväg för att få fiska lite på riktigt med. Borta vid campingen och spinnfiskesträckan hade det faktiskt kommit upp en liten havsöring. Precis över gränsen på 45 cm för att få behållas. Lyckliga dam som hade dragit upp den minsann! Alla avundades vi henne!
Vacker låg den där på backen och det började rycka i fiskenerven så mycket på mig att jag fick ännu mer bråttom till vattnet. Thihi.





Jag provade lite olika drag. Lärde mig av en annan kursdeltagare som verkade bo i krokarna och var stammis på stället att det bästa sättet var att bara kasta rakt ut mot mitten och låta draget flyta med i forsen tills linan sa stopp. Då var det bara att veva in fort så att man inte fastnade och sedan börja om på nytt igen. Många små knep finns det. Kul när man kan lära av de som känner till dem.

Det började skymma där vi stog på rad allihop och försökte. Ingen mera fisk kom upp, men ah. Man kan inte lyckas jämt. En av oss var ju väldigt glad i alla fall. Thihi. Och mersmak fick man, ville egentligen inte slita mig från fisket den efter den korta timmen men det var ju strax middag på schemat.

Fredag kom jag alltså dit. Lördag och söndag var det kurs. Ynka 300 spänn kostade kursen där allt ingick såsom mat, boende, undervisning, kurslitteratur, en söt keps och lite fiske. Vilken kul helg! Lite nya bekantskaper blev det också med ett par tjejer. Så vem vet med vem och vart man åker och fiskar nästa gång!

Sytrådsbärens marker

Det har blivit en himla massa svamptramp på sistone minsann. Men en helg nyligen var det även tranbär och lingon som stod högt upp på plocklistan. Och regnbågsfiske såklart. Man kan inte leva utan fiske inte! Thihi.

Men en stuga hyrd i Säfsen i Dalarna gottade vi oss, mellan fiske, skogstravande och plockande, i vår lilla bastu, framför öppna spisen och med lyxigt vin till restaurangens underbara buffé.
6 år har nu snart gått som karln min och jag har hållit ihop. Kan bara tänka på hur i helsike fort den tiden har gått! Och så mycket vi har hunnit med! Massvis med fiske och rekordfiskar, massa roliga resor långa som korta, lagat massa lyxiga middagar, haft otaliga goa hemmakvällar, flyttat hemifrån och ihop, firat några jular varav vissa vi själva har varit värdarna under, skämt bort varann till max och bara njutit av livet. Kärlek är goa grejjor det. Thihi.

Men nu var det alltså Säfsen jag tänkte berätta om. På torsdagen åkte vi nordvästerut så snart jag slutat kasta runt läkemedel på jobbet.

 

Mums!! Efter dryga 22 mil och varsin Subwaymacka öppnade vi dörren till en söt liten stuga. Nyrenoverad och finfin, lika tokmysig som lyxig.

 

Denna mysiga hall klev vi in i allra först.

 

 

Köket var perfekt, man kunde laga riktiga lyxmiddagar där minsann!

 

 

Lilla jag vid lilla köksbordet.

 

 

Ena sovrummet med våningssäng. Fiskespöförvaring alltså. Hehe.

 

 

Andra sovrummet med vår säng.

 

 

Bastun blev poppis. Så underbart det är med en sån!

 

 

Vardagsrum med öppen spis. Man blev varm bara man kikade in.

Efter bastubadande var det endast till att njuta av kvällen framför tvn och bara rå om varann.
Fredag blev det däremot inget slöande utan upp och iväg tidigt som Zlatan då vi skulle på bågjakt i den lilla oasen kallad Mayatjärn inte så långt från stugbyn. Som två Michelingubbar satte vi oss i varsin fältstol och försökte locka upp firrarna klockan sex på morgonen. En kall morgon men mycket vacker.

Vi var nog dock en smula för tidiga för att det skulle börja nappa. Jag blev lite otålig och vardrade efter nån timme fram och tillbaka och upptäckte att mina kära efterlängtade sytrådsbär växte faktiskt lite här och där på myren runt omkring! Med sytrådsbär menar jag då alltså tranbär eftersom de bara ligger där så sött som röda små bollar på myren endast fästa i marken med en liten sytråd. Haha. De växer bara på tok för gulligt! Ser ut som om någon tappat dem där de ligger och väntar på mig bara.

Jag kunde inte hålla mig till slut, jag måste passa på. Fiska båge kan man göra överallt, tranbär är det ont om. Tranbär som blir till sån gudomlig sylt! Ujujujuj!
Ett tranbär, två tranbär, tre tranbär... Plocka plocka plocka! Jag fick fylla mina tumvantar då jag inte hade något annat med mig att stoppa dem i. Thihi. Man tager vad man haver.

Mer folk började anlända och fisken började vaka lite mera under tiden som solen klättrade liiite högre över trädtopparna vid horisontlinjen. Själv brydde jag mig inte så värst utan plockade lugnt vidare mina bär här och där.

Eller jo, plötsligt brydde jag mig då mitt flöte, med räkan som agn under och som jag glott lite halvtaskigt på med ögonen i nacken, började leva sitt eget lilla liv. Tjoff! Det sjönk. Plopp! Flöt upp. Swooosch! Sjönk igen! Försvann! Iiiiih!
Jag tappade tranbärsvanten och kastade mig över spöet. Sitter han, sitter han? Motstånd, något girar snävt till vänster. Han sitter! Åh, så kul, äntligen action! Denna bjöd på en lite fight då han rakt inte ville hamna i min frys.
Medan Thomas letade fram håven drillade jag in den vilde rackaren. Närmare närmare... Inte så illa, när han dök upp över vattenytan såg jag att han var ju runt kilot ändå i alla fall.
In i håven gick fisken ganska lätt. Så roligt! Min dag var räddad!
Massa bilder, klick klick klick!

Nytt mete blev ikastat och jag kunder lugnt återgå till mina tranbär. Vilken bra dag! Men stackars Thomas fick ingen fisk även fast vi satt där bra mycket under hela dagen. Visst, runt klockan tolv tog vi oss en tupplur i stugan några timmar men sen var vi tillbaka på plats igen. Thihi. Men det blev ingen mer fisk den där dagen. Däremot en himla massa tranbär. Wiiie!

Bastubad och tv-kväll fick avsluta den dagen, riktigt slött och uppe så länge att ögonlocken trillade ner av sig själva, vilket iofs för sig gick rätt fort efter all frisk luft.

Lördagen var den dag vi tänkte vi skulle fira lite grann. Sex år tillsammans, jisses jo. Thihi.
Lite fiske i Säfstjärn roade sig Thomas med när jag (hör och häpna) lät bli att fiska helt! Jag hade ju med mig en stor hink och spran runt och plockade tranbär, lingon, blåbär och kantareller. Mest tranbär såklart. Jag vågade mig längre och längre ut på den svajjiga myrmarken och hoppades för allt i världen att den skulle hålla. Och jo, det gjorde den faktiskt tack och lov. Halva hinken fyllde jag faktiskt med dessa små godingar! Åh, mera sylt! Jippie!

Mitt bland mina tranbär fick jag dock ställa hinken åt sidan en stund då jag hörde sambon som satt och bottenmetade plötsligt sa till karln på andra sidan den lilla viken "jaaa, man skulle ju ha tagit med håven..." i hopp om hjälp. Oops, han som tagit med sig minimalt med fiskeutrustning hade nu någon riktig best på kroken. Haha.
Lite avis fick jag låna "grannens" håv, hoppa över myrmarken tillbaka till min egen karl och jojo, nog fick jag nästan en chock när jag såg odjuret som krängde runt strax under ytan. Det såg ju ut som värsta laxen! Haha! Vilken stor firre! Thihi.
Thomas hade fått kasta sig efter sitt spö då det plötsligt huggit till hårt som tusan, hade inte fisken stannat då den upptäckte att den satt fast skulle spöet garanterat varit på bottnen tillsammans med den. Haha. En himla tur!

En ordentligt tung fajt blev det för sambon min och jag försökte gång på gång håva firren men han var inte dum han inte, lyckades väja undan många gånger. Att stå ute på myrmarken närmast kanten kändes inte bättre det heller. Isch! Men till slut så simmade storlaxen rakt in i håven och jag kunde lyfta upp den. Tuuuungt!

Hela sjöns fiskefolk hade blivit vår publik och min kille var tokkändis allaredan! Alla pratade högt om den stora fisken. Haha.
Mindre bubbel blev det heller inte när Thomas upptäckte att det inte fanns något att slå ihjäl fisken med så att han fick snöra av sig kängan och göra slut på den på så sätt. Kära nån! Seglivad var den med men till sist vann kängan så vi kunde lämna tillbaka håven till "grannen" som såg måttligt avis ut.

Jag passade i alla fall på att posa med skönheten! Underbara kluns!

Vi vägde den med gäddgreppet som var den enda slags våg vi hade med oss. Strax över 4 kilo! Vilken firre! och jodå, nog var jag rätt grön av avund jag me. Haha, jag hade ju inte ens tagit med mig ett fiskespö! Mwaaaa, jag fick tjura lite tyst medan jag återgick till mina tranbär. Goooooda tranbär.... Dumma tranbär! Mwaaaaa... Thihi.

Mot kvällen blev det buffémiddag á la Säfsbyns restaurang. Fläskfilé med sås och svamp, olika sallader, kräftor, kladdkaka och minst tio rätter till och gudomligt gott rödvin till såklart! En äkta tiopoängarkväll! Väldigt romantisk med! Ett mycket bra avslut på vår minisemester.

Söndagen var det att städa och lämna lilla stugan. Man saknade den redan bara den försvann ur sikte. Åh, det är ju så underbart där!

Lite lingonplockning fick trösta mig. Vi hittade en ny intressant sjö i krokarna så lite fiske blev det såklart med, dock utan någe vidare napp, en gädda högg efter mina jerkbaits lätt ett par gånger bara. Men man kan ju inte ha tur jämt! Jag hörde dock att det ska finnas riktigt grov gädda där. Hmmm... man kanske ska ta med sig och tippa i båten där nån vacker dag... Yay! Ett måste!

Lingonhinken blev nästan helt fylld! Så det var bara att rensa och fixa och frysa in så snart vi kom hem. Mamma fick såklart en hög tranbär av mig och verkade väldigt glad över dem. Wiiie!

En plats vid Dalälven där det verkade vara gott om harr blev en mysig rastplats för en stund. Många fiskeställen man hittar överallt. Inte hälsosamt detta inte! Thihi. Men hmm... när man lärt sig flugfiske ordentligt någon vacker dag ska det nog sitta fint med en tripp dit igen då bakvattnet verkade helt lugnt och perfekt för fisk att vila på. Till dess får jag väl ta mig ett dopp!

Lite svamphund lekte vi också såklart en stund på vägen hem. Men dessa vovvar nosade inte bara upp gula kantareller...

...utan även denna läskiga figur. En älg kanske? Benen låg utspridda överallt runt omkring, en riktig brottsplats! Från svamphund till CSI. Det ni! Iiiih!

Nog om läskiga krabater...

Men vilka fina fångster vi hade fått med oss hem från Säfsen då!
Regnbågslax på 1 och 4 kilo.
5 liter lingon
1 liter trattkantareller och gula kantareller
7 liter tranbär
0,5 liter blåbär
3 ton frisk luft

Ja, två söta squashar upplockade från kolonilotten på vägen hem med dårå, glömde jag. Hihi.

Underbara naturupplevelse! Jag vill ha mer mer mer!

Och nu är frysen fylld till brädden med filéad regnbåge. Jisses så helt gudomligt goda de blir när de är så där stora, verkligen en helt annan smak på firren! Kan ju i och för sig bero lite på att damen var helt proppad med rom. Ujujuj.

Två skärbrädor krävdes det när storfirren blev filéad. Thihi. Åh, nu blir jag avis igen för att jag inte fick någon.

Nästa gång, då jäklar... Thihi. Till dess får ja njuta av denna underbara middag på färsk ungsstekt regnbågsfilé med trattkantarellstuvning till!