Sytrådsbärens marker

Det har blivit en himla massa svamptramp på sistone minsann. Men en helg nyligen var det även tranbär och lingon som stod högt upp på plocklistan. Och regnbågsfiske såklart. Man kan inte leva utan fiske inte! Thihi.

Men en stuga hyrd i Säfsen i Dalarna gottade vi oss, mellan fiske, skogstravande och plockande, i vår lilla bastu, framför öppna spisen och med lyxigt vin till restaurangens underbara buffé.
6 år har nu snart gått som karln min och jag har hållit ihop. Kan bara tänka på hur i helsike fort den tiden har gått! Och så mycket vi har hunnit med! Massvis med fiske och rekordfiskar, massa roliga resor långa som korta, lagat massa lyxiga middagar, haft otaliga goa hemmakvällar, flyttat hemifrån och ihop, firat några jular varav vissa vi själva har varit värdarna under, skämt bort varann till max och bara njutit av livet. Kärlek är goa grejjor det. Thihi.

Men nu var det alltså Säfsen jag tänkte berätta om. På torsdagen åkte vi nordvästerut så snart jag slutat kasta runt läkemedel på jobbet.

 

Mums!! Efter dryga 22 mil och varsin Subwaymacka öppnade vi dörren till en söt liten stuga. Nyrenoverad och finfin, lika tokmysig som lyxig.

 

Denna mysiga hall klev vi in i allra först.

 

 

Köket var perfekt, man kunde laga riktiga lyxmiddagar där minsann!

 

 

Lilla jag vid lilla köksbordet.

 

 

Ena sovrummet med våningssäng. Fiskespöförvaring alltså. Hehe.

 

 

Andra sovrummet med vår säng.

 

 

Bastun blev poppis. Så underbart det är med en sån!

 

 

Vardagsrum med öppen spis. Man blev varm bara man kikade in.

Efter bastubadande var det endast till att njuta av kvällen framför tvn och bara rå om varann.
Fredag blev det däremot inget slöande utan upp och iväg tidigt som Zlatan då vi skulle på bågjakt i den lilla oasen kallad Mayatjärn inte så långt från stugbyn. Som två Michelingubbar satte vi oss i varsin fältstol och försökte locka upp firrarna klockan sex på morgonen. En kall morgon men mycket vacker.

Vi var nog dock en smula för tidiga för att det skulle börja nappa. Jag blev lite otålig och vardrade efter nån timme fram och tillbaka och upptäckte att mina kära efterlängtade sytrådsbär växte faktiskt lite här och där på myren runt omkring! Med sytrådsbär menar jag då alltså tranbär eftersom de bara ligger där så sött som röda små bollar på myren endast fästa i marken med en liten sytråd. Haha. De växer bara på tok för gulligt! Ser ut som om någon tappat dem där de ligger och väntar på mig bara.

Jag kunde inte hålla mig till slut, jag måste passa på. Fiska båge kan man göra överallt, tranbär är det ont om. Tranbär som blir till sån gudomlig sylt! Ujujujuj!
Ett tranbär, två tranbär, tre tranbär... Plocka plocka plocka! Jag fick fylla mina tumvantar då jag inte hade något annat med mig att stoppa dem i. Thihi. Man tager vad man haver.

Mer folk började anlända och fisken började vaka lite mera under tiden som solen klättrade liiite högre över trädtopparna vid horisontlinjen. Själv brydde jag mig inte så värst utan plockade lugnt vidare mina bär här och där.

Eller jo, plötsligt brydde jag mig då mitt flöte, med räkan som agn under och som jag glott lite halvtaskigt på med ögonen i nacken, började leva sitt eget lilla liv. Tjoff! Det sjönk. Plopp! Flöt upp. Swooosch! Sjönk igen! Försvann! Iiiiih!
Jag tappade tranbärsvanten och kastade mig över spöet. Sitter han, sitter han? Motstånd, något girar snävt till vänster. Han sitter! Åh, så kul, äntligen action! Denna bjöd på en lite fight då han rakt inte ville hamna i min frys.
Medan Thomas letade fram håven drillade jag in den vilde rackaren. Närmare närmare... Inte så illa, när han dök upp över vattenytan såg jag att han var ju runt kilot ändå i alla fall.
In i håven gick fisken ganska lätt. Så roligt! Min dag var räddad!
Massa bilder, klick klick klick!

Nytt mete blev ikastat och jag kunder lugnt återgå till mina tranbär. Vilken bra dag! Men stackars Thomas fick ingen fisk även fast vi satt där bra mycket under hela dagen. Visst, runt klockan tolv tog vi oss en tupplur i stugan några timmar men sen var vi tillbaka på plats igen. Thihi. Men det blev ingen mer fisk den där dagen. Däremot en himla massa tranbär. Wiiie!

Bastubad och tv-kväll fick avsluta den dagen, riktigt slött och uppe så länge att ögonlocken trillade ner av sig själva, vilket iofs för sig gick rätt fort efter all frisk luft.

Lördagen var den dag vi tänkte vi skulle fira lite grann. Sex år tillsammans, jisses jo. Thihi.
Lite fiske i Säfstjärn roade sig Thomas med när jag (hör och häpna) lät bli att fiska helt! Jag hade ju med mig en stor hink och spran runt och plockade tranbär, lingon, blåbär och kantareller. Mest tranbär såklart. Jag vågade mig längre och längre ut på den svajjiga myrmarken och hoppades för allt i världen att den skulle hålla. Och jo, det gjorde den faktiskt tack och lov. Halva hinken fyllde jag faktiskt med dessa små godingar! Åh, mera sylt! Jippie!

Mitt bland mina tranbär fick jag dock ställa hinken åt sidan en stund då jag hörde sambon som satt och bottenmetade plötsligt sa till karln på andra sidan den lilla viken "jaaa, man skulle ju ha tagit med håven..." i hopp om hjälp. Oops, han som tagit med sig minimalt med fiskeutrustning hade nu någon riktig best på kroken. Haha.
Lite avis fick jag låna "grannens" håv, hoppa över myrmarken tillbaka till min egen karl och jojo, nog fick jag nästan en chock när jag såg odjuret som krängde runt strax under ytan. Det såg ju ut som värsta laxen! Haha! Vilken stor firre! Thihi.
Thomas hade fått kasta sig efter sitt spö då det plötsligt huggit till hårt som tusan, hade inte fisken stannat då den upptäckte att den satt fast skulle spöet garanterat varit på bottnen tillsammans med den. Haha. En himla tur!

En ordentligt tung fajt blev det för sambon min och jag försökte gång på gång håva firren men han var inte dum han inte, lyckades väja undan många gånger. Att stå ute på myrmarken närmast kanten kändes inte bättre det heller. Isch! Men till slut så simmade storlaxen rakt in i håven och jag kunde lyfta upp den. Tuuuungt!

Hela sjöns fiskefolk hade blivit vår publik och min kille var tokkändis allaredan! Alla pratade högt om den stora fisken. Haha.
Mindre bubbel blev det heller inte när Thomas upptäckte att det inte fanns något att slå ihjäl fisken med så att han fick snöra av sig kängan och göra slut på den på så sätt. Kära nån! Seglivad var den med men till sist vann kängan så vi kunde lämna tillbaka håven till "grannen" som såg måttligt avis ut.

Jag passade i alla fall på att posa med skönheten! Underbara kluns!

Vi vägde den med gäddgreppet som var den enda slags våg vi hade med oss. Strax över 4 kilo! Vilken firre! och jodå, nog var jag rätt grön av avund jag me. Haha, jag hade ju inte ens tagit med mig ett fiskespö! Mwaaaa, jag fick tjura lite tyst medan jag återgick till mina tranbär. Goooooda tranbär.... Dumma tranbär! Mwaaaaa... Thihi.

Mot kvällen blev det buffémiddag á la Säfsbyns restaurang. Fläskfilé med sås och svamp, olika sallader, kräftor, kladdkaka och minst tio rätter till och gudomligt gott rödvin till såklart! En äkta tiopoängarkväll! Väldigt romantisk med! Ett mycket bra avslut på vår minisemester.

Söndagen var det att städa och lämna lilla stugan. Man saknade den redan bara den försvann ur sikte. Åh, det är ju så underbart där!

Lite lingonplockning fick trösta mig. Vi hittade en ny intressant sjö i krokarna så lite fiske blev det såklart med, dock utan någe vidare napp, en gädda högg efter mina jerkbaits lätt ett par gånger bara. Men man kan ju inte ha tur jämt! Jag hörde dock att det ska finnas riktigt grov gädda där. Hmmm... man kanske ska ta med sig och tippa i båten där nån vacker dag... Yay! Ett måste!

Lingonhinken blev nästan helt fylld! Så det var bara att rensa och fixa och frysa in så snart vi kom hem. Mamma fick såklart en hög tranbär av mig och verkade väldigt glad över dem. Wiiie!

En plats vid Dalälven där det verkade vara gott om harr blev en mysig rastplats för en stund. Många fiskeställen man hittar överallt. Inte hälsosamt detta inte! Thihi. Men hmm... när man lärt sig flugfiske ordentligt någon vacker dag ska det nog sitta fint med en tripp dit igen då bakvattnet verkade helt lugnt och perfekt för fisk att vila på. Till dess får jag väl ta mig ett dopp!

Lite svamphund lekte vi också såklart en stund på vägen hem. Men dessa vovvar nosade inte bara upp gula kantareller...

...utan även denna läskiga figur. En älg kanske? Benen låg utspridda överallt runt omkring, en riktig brottsplats! Från svamphund till CSI. Det ni! Iiiih!

Nog om läskiga krabater...

Men vilka fina fångster vi hade fått med oss hem från Säfsen då!
Regnbågslax på 1 och 4 kilo.
5 liter lingon
1 liter trattkantareller och gula kantareller
7 liter tranbär
0,5 liter blåbär
3 ton frisk luft

Ja, två söta squashar upplockade från kolonilotten på vägen hem med dårå, glömde jag. Hihi.

Underbara naturupplevelse! Jag vill ha mer mer mer!

Och nu är frysen fylld till brädden med filéad regnbåge. Jisses så helt gudomligt goda de blir när de är så där stora, verkligen en helt annan smak på firren! Kan ju i och för sig bero lite på att damen var helt proppad med rom. Ujujuj.

Två skärbrädor krävdes det när storfirren blev filéad. Thihi. Åh, nu blir jag avis igen för att jag inte fick någon.

Nästa gång, då jäklar... Thihi. Till dess får ja njuta av denna underbara middag på färsk ungsstekt regnbågsfilé med trattkantarellstuvning till!

Bland kaxiga ambulanser och myror

Jahaja, då har det varit gösdags igen dårå. Stora vackra präktiga matbitar från Ekoln gav vi oss ut på jakt efter med dessa nyinköpta gössporrar... Bland annat en kär gammal hederlig Nils Master... i färgen kallad Gösambulansen. Jag köpte det på chans, hade hört talas om att gösambulansen skulle vara riktigt bra, och såg senare när jag googlade på just det att det verkligen var gösambulansen jag hade fått fatt i till och med. Då känner man sig som en fiskenörd när man hittar det bästa betet utan att ens fråga eller kolla upp hur det ens ser ut innan. Yeehaaaw!

Även denna superflourcarbonlina som visade sig vara väl värd sina pengar. Jag blev tipsad om den av fiskefolket inne på Må Fiske då jag skulle ha vertikalfiskegrejjor förut. Tänder skulle inte bita av den lika lätt som vanlig nylonlina sades det, så den fick bli tafsmaterial. Ståltafs har man nu lärt sig stör betets gång helt åt helsike när det gäller kräsna gösar och gösdrag. Därför, på med ett litet beteslås eller icke, och nästla ihop våra flätlinor med en enmetersbit av denna 0,45-lina. Tadaa!

Det är så underbart att få tippa i lilla båten och ge sig ut, denna gången lite småguppigt. Lätt vind från norr på ca 3-5m/s och 19,6 grader visade ekolodet att det var i vattnet. Blåsigt ville ju gösen ha hörde vi på ett fiskeprogram, lite som havsöringen ju. Så kanske detta kan vara en riktigt bra kväll alltså?

I med spöna och trollitroll... och simsalabim på ca 5 meters djup! Det dröjde alltså inte länge förrän det högg första gången. Jag som var andrepiloten fick efter inhalandet håva den fina rackaren på dryga 1,5 kilo. Ojojoj, mycket middag minsann! Bara att plocka med hem! Det var dock inte det nya draget den tyckte om utan en liten sötnos från Cotton Cordell, Wally divern i färg 110 som var skurken i dramat. Igen. Samma som våra två förra mindre gösar drogs på sist. Bra wobbler det där!

Dessvärre då vi är lite nya råkade vi ju under tiden få in två av de andra linorna runt motorns propeller medan vi hölll på... Haha. Man ska inte stänga av eller låta motorn stå på tomgång utan att ha vevat in först. Så det blev lite sjå men akrobatiska övningar och lyft av motor medan vågorna vispade runt oss hit och dit, men sen var mina linor klippta och jag kunde börja om på nytt... Jippi... Jag orkade dock inte med att ordna en ny florcarbontafs. Kanske var det mitt största misstag då det inte kom att nappa någon gös alls på de spöna händanefter.

Halvvägs mot Skokloster nappade det igen på samma drag. Denna gången dock en lite för liten buse som såklart sprattlade till just innan den skulle få hoppa i igen och satte kroken i halspulsådern och blödde som en tok. Stackarn. Att vi har sån otur med de där man bara vill lämna tillbaka! Illa illa. Gösar har man ju lite mer respekt för än andra fiskar med. De där rakbladsvassa gälbågarna är inget man vill komma för mycket i närheten av... Huga!

Någon timme till flög förbi, jag hade ett hugg på denna fenomenala Myrans spinnare Wipp i brun/röd som abborre alltid gillar. Detta hugg kändes dock som en asp, långa gäddliknande ryck men ändå med lite mer sprattel alltså. Jag fick dock inte se vad det var för något då den släppte rätt fort igen.

På tal om asp... Pratade med en kul fiskegubbe vid båtrampen senare som bara klagade på att han fick för få gösar. "Jag får alltid bara de där jäkla 7-kilosasparna..." Haha. Stackarn... Kan inte vara lätt. Mwaaaa, orättvist, jag vill också ha en 7-kilosasp! I alla fall några gånger!

Det är så kul med fiskefolk, de hejar alltid och har alltid massa bra tips och kul saker att berätta om. Historier om galna fiskeäventyr där de fick såååå stora fiskar. Trevligt värre, thihi.
På Skoklosterbåten kung Karl Gustav stod de till och med och vinkade till oss. Så mysigt. Thihi.

Mer trolling och mer napp. Nu blev det fight. En riktigt vild gös hade tagit på min nils master och brände iväg åt alla håll, plus att den ville neråt mot botten igen. Att vi hade motorn småputtrandes framåt verkade inte hjälpa så mycket här inte, denna hade krafter för två...
Sån tur var hade vi fått lite mer rutin på att veva in linor fort och fixa plats åt vilden, och det gick ju bra tillslut. En något större gös än den första blev snart inhåvad och inlyft i båten. Nice! Och satan i gatan vad vackra de där fiskarna är! Jag måste verkligen måla av ett par stycken en dag!
Bra sätter de sig även i och med sin hårda överkäke, en krok där och gösen har knappt en chans att slita sig verkar det som. Praktiskt och vacker firre helt enkelt!

Sent kom vi hem från vår fisketur, klockan var nog inte långt ifrån midnatt. Thihi. Men nöjda var vi, några middagar var ju räddade. Bara att leta rätt på en passande flaska vitt att ha till nudå!

Firre med dödslängtan?

Nu har vi rymt ut på sjön igen. En tur jag kommer ihåg att lägga upp här i alla fall.
En otroligt vacker, varm och perfekt dag att kasta i den lilla båten var det verkligen. Efter lite väntan på att få använda rampen för att köra ner båtstackarn brände vi iväg ut på sjön. Klockan var strax innan tre och där kom vi att guppa många timmar till.

Men lite nya göstips i bakfickan och ett par fräscha göswobblers trollade vi glatt runt. TDA-kortet är nu även med så man kan känna sig helt säker att få köra lite wannabetrolling. Det känns bra att stödja fiskevården, inte dumt med vackra sjöar med fisk i inte! Naturen är alldeles för tagen för given tyvärr...

Sola, fiska och bara vara, det var dagens melodi. En stor gös hoppade plötsligt en halvmeter upp i luften bredvid mig antagligen skrämd av linan eller båten, eller missade våra drag??? Wow, jag visste inte de kunde flyga precis som regnbågar! Och vilken uppvisning, en riktigt ståtlig, fin gös var det minsann... synd att den inte högg bara. Den kanske endast ville säga hej? Vinka med stjärtfenan?
Dessa varma sommardagar är så goa. Det är så skönt att inte behöva bekymra sig om någonting alls... Bara ifall fisken sitter kvar hela vägen in när det hugger. Thihi.

Det dröjde dessvärre länge innan vi behövde bekymra oss om det sistnämnda. Ända till klockan 9 på kvällen när solnedgången färgade sjön alldeles rosa. Då högg det till lite lätt i min ena göswobbler. Sen inget mera... trodde jag jo. Jag vevade in för att kika varför min wobbler gick så konstigt, höll sig uppe vid ytan hela tiden. Nämen, det satt det ju en liten gös därpå! En livlös gös??!!

Jag lyfte fort in den i båten i bara linan. Åhej! Gösen rörde inte en fena... Underligt, vad var detta för en konstig filur till fisk? Inget motstånd? Hallå?
Satt sig riktigt illa hade den med, blödde som en gris stackarn. Den storleken hade jag gärna kastat tillbaka men då det såg så illa ut för den får den bli kvällsmaten. Den konstiga livlösa fisken stretade knappt emot eller sprattlade något när vi gav den ett snabbt slut med skaftet av håven ens. Livsglöd nada...

En kvart senare trodde Thomas att han fastnat i mitt drag, men näpp, det var samma där. Ännu en exakt lika livlös gös som var för glupsk för sitt eget bästa fick åka i båten. Lite större än min men inte tillräckligt. Dock lika glupsk som min, så tyvärr kunde inte den heller åka tillbaka. Fisk utan maginnehåll lever nog inte så länge... Hopplösa ena det där...

Men så roligt att ändå få ett par! Lyxmiddag nästa dårå alltså ser det ut som. De första gösarna i vår båt. Check!

Inte förrän halv tolv var lillbåten hemma i garaget igen och vi kunde äntligen ramla in genom ytterdörren. Men icke, jag ville inte sova för det. Jag rev fram en hög svarta vinbär, lite jordgubbar och ett recept. Nattfika är underskattat. Thihi. Dock fick jag fika själv då karln min somnat för länge sedan.

Grått guppande

Äntligen fick jag komma ut med båten lite! Ut på Ekoln, flyga förbi alla andra båtar, leta vilda glada firrar... Det sistnämnda hittade vi dock inte på mycket av. Men tur i oturen då jag fick göstips av en trevlig herre. Bomber och andra liknande småbestar i gult, rött och blått höll han glatt upp efter att vi fått se de tre runda goa gösarna han och sonen hade dragit upp. Alltid så kul när man får lite tips, särskilt när man är nybörjare på det här med gös lite grann. Älskar att vara nybörjare på något sorts fiske, då blir man extraglad när det hugger!

Sällskap fick vi annars av ett gäng sötnosar och deras kära mor. Jag bara smälter när såna däringa simmar fram till en när man är ute och fiskar, men tusan att man har glömt ta med en bit bröd varje gång nästan. Charmtroll värre!

Båten är nog vårat bästa köp! Vilken frihet att kunna åka till vilken vassrugg man vill! Eller leta fisk på 30 meters djup! Jippi och blä på samma gång! Thihi.


Hmmm... ur kurs där ett tag?

I varje vik var det en grön illaluktande sörja vid vattenytan med. Jupp, nu blommar algerna... Underbara övergödning... bläää...
Får en att vilja källsortera som en tok och bli ekologisk bonde meddetsamma!

Vädret var lite sådär lagom. Nästan helt lugnt på sjön, grå himmel, varken kallt eller varmt ute. En riktigt mysig kväll helt enkelt! Nästa gång lite fiskrikare dock hoppas jag på. Thihi.

Ögonsten

Ojsan, vad har jag gjort? Har jag gjort rätt? Har jag ställt till det för mig nu? Dessa lappar fick jag ju inte behålla länge i alla fall! Snyft!

Japp för fasen, nu har ja skapat mig massa onödigt jobb och ännu en ny hobby! Vi har gått och blitt båtfolk, karln och jag!
Se vilken söt jolle vi plockade upp borta i Norrtälje!

Visst, den har några söta spindlar som husdjur som hoppar upp å ska rida på handen när man kör båten (i alla fall på min hand!) och den är inte så ren och jag lite skönhetsfel. Men med lite målarfärg, rengöringsmedel och en poleringsmaskin så går det ju busenkelt att ordna! Hoppas spindlarna stannar bara, kul med sällskap. Haha.

Trailern köpte vi på Trailercenter här i Uppsala. En obromsad Easyline 600u. Båten är en Cresent 410 och motorn en 15 hk Mariner. Jag kn nog faktiskt inte bli mera nöjd än med detta köp! Åh, så vi kommer vara ute och fläng överallt med denna nya leksak! Och så bra den gör sig i sidospegeln, inte sant? Thihi.

Vi passade förresten på att testa den ordentligt allaredan på (om)vägen hem. Med lite möda tippade vi i den i Väddökanalen och drog iväg, denna gång bara vi två. Vi hade såklart bara fått prova den lite snabbt av de trevliga prickarna vi köpte den av. Nu skulle den provfiskas i, det allra viktigaste! Hehe.

Thomas hade ett par gäddor på, den första snodde hans favoritjerkbait, den andra hoppade en halvmeter upp ur vattnet mot draget som just hade fastnat en bit upp i vasstrået... Jadu... vilka underliga fiskar de har där vid Väddö... haha.

Men vi fick inte upp en enda fisk, bara hugg och sen ingenting...var de för försiktiga eller hade vi kanske bara otur?
Gäddgreppet som vi hade passat på att shoppa på oss med fick alltså inte testas, men äh. Näst gång så tar vi tio istället! Hehe.

Jag fick i alla fall chansen att nu prova mitt portabla ekolod. Men jag måste nog ordna lite mera med alla inställningar och inte börja läsa instruktionerna först på plats. Thihi, är man ivrig så är man...
Men fisk såg jag i alla fall. Saltvattnet gjorde väl det hela lite svårare att se och tyda och ställde väl till det och visade fisk där det inte var fisk alltid osv... Men jag börjar på lite mer hum om det nu ändå! Wiiie!

En vacker kväll blev det med stark solnedgång. Inga vågor, helt lugnt, precis som det skall vara. Vi stannade alldeles för länge så nog var jag en zombie på jobbet dagen efter då jag bara fick knappa fyra timmars sömn, men äh, det är det nog värt ibland! I alla fall nu när jag precis gått av på semester! Jippie! Vilket såklart innebär ännu mera fiske alltså!! Livet är gudgött! Bästa köpet någonsin! Livskvalité till max!

Over and out - Marre, stolt båtägare!