Hemligheter

De krälar i massor! Finfina från kolonilotten där vi just slavat med allt från broccoliplantor till minipurjosar.

Men vad ska jag med dessa slemproppar till nudå? Kanske smuggla till mitt andra hemland dit färden går imorrn? Haha.

To be continued...

Tveksamma häckelhugg och fiskefrustration

Såhär gick det alltså till den där otursdagen... och såna här äro planerna för att ordna till allt.

Jag, Thomas, hans föräldrar, deras vän och Thomas systerdotter åkte ut till Väddökanalen i ett tredje försök att fiska lite strömming. De två tidigare helgerna vi provat har vi inte fått mer än ett par stycken per gång. Riktigt ont om strömming i år, kanske är det för kallt i vattnet, att vintern har varit för lång, att den kanske inte vill komma lika nära kusten som tidigare år eller bara att det är om om dem i år... Underligt.

Efter en ordentlig sovmorgon så var vi på plats runt klockan 4 bredvid killens föräldrar som stod och kastade och kastade men inte hade fått minsta lilla strömming.
Jag knåpar ihop mitt spö, laddar på en "Hjälmarskräcken"-häckla och kastar iväg... och visar exakt hur det ska gå till. Haha. En strömming på första kastet! Stackarna som stått där i ett par timmar och kämpat...
Men nja... jag hade nog bara tur just där just då... för mer än så nappade det inte på ett bra tag. Morr!

Det blev några små strömmingar till inom de närmsta timmarna. Men ujuj... man brukar ju kunna fylla hinken på ett par timmar annars! Var är alla små godingar?
Med en mask på varje krok på häcklan bottenmetade vi abborre istället som blev som en riktigt rolig sport. Ett riktigt bra tips om man vill ha mycket abborre fort. Thihi.

Men när jag lessnat på det med kastade jag på min söta lilla baby buster, den i färgen "hot pike". Gick till en brygga en bit bort och kastade iväg för att retas lite längs vasskanten. Och jag tror fasen jag kan det där med att jerka nu, för även om det inte var på jerkspöet så fick jag i alla fall min första fisk på jerkbait, på första kastet! En tung sak på 2,5 till 3 kg skulle jag tro som stretade emot ordentligt. När den kom närmare och jag fick se den var den rund, fet och spolformad... som en monstermakrill! Men ändå så har jag aldrig sett en mera akrobatisk gädda! Den krängde, svängde, simmade i cirklar, wobblade runt, vek sig dubbel nästan! Och tyvärr gav det resultat. Den måste ha träffat tafsens lås för hela tafsen flög plötsligt upp och tillbaka mot mig och gäddan stod still nu istället som om den var förvånad över att den inte satt fast längre! Med mitt jerkbait i munnen!
Hur kan detta hända? Kan en gädda verkligen öppna en tafs? Jag måste ju ha världens mesta största gigantiskaste otur! Den måste ju verkligen fått in tafsen just mellan tänderna, kanske genom det där första hårda hugget skulle jag tro... ÅÅåååh, så sur jag blir! Särskilt när den vände på klacken och simmade iväg me min jerkbait! Stackars fisk och stackars mig, jag som älskade det där draget! Nu måste jag ju köpa ett nytt likadant! Tur att det är löning i krokarna i alla fall. Haha.

Åter till strömmingsfisket så lyckades jag även skapa mig flera eventuella utgifter. Vi bytte plats och jag ställde mig bredvid en stor pelare. Strömmingen började nappa lite bättre men det gick djupt, mycket djupt. Tricken var att släpa häcklan sakta längs botten men korta snabba lyft ibland.
Onödiga utgifter var det ja... Den där pelaren... Jag satte mig ner på klippan, tittade nog inte tillräckligt långt bakåt innan jag kastade... och vips så hade jag två spön.... Skål och hadiraja hej! Är man klantig så är man! Jag blev ju naturligtsvis helt förkrossad! Mitt kära trogna kustfiskespö! Nej nej nej! Detta kan icke vara sant! Men jojo, nog var det det.  Surt konstaterade jag att detta var slutet på strömmingsfisket för mig, och tjurade lite för mig själv. Men vid en senare eftertänksam blick på delarna så hade ju faktiskt bara den översta toppen gått av. Jad trädde om lite och vips så hade jag ett superlångt superperfekt och superstyvt jerkspö som gick att dela! Inte så dumt det där inte ändå.... Yay! Man ska ju se saker positivt heter det.... Hmmm...

Jag provade, jag jerkade strömming med min häckla. Och ta mig fasen, det funkade ju finfint! Det nappade ju på riktigt bra där ett tag när jag ryckte och ryckte... Thihi. Grrrreat! Succé!

Nästa år ska jag nog ta med mig en engångsgrill och en skvätt gräddfil ock kanske lite färskpotatis till strömmingsfisket vid Väddökanalen. Det kändes som om någon hade tänkt till och sett till att gräslöken växte vilt överallt därborta. Mumma! Nyuppdragen lyxmiddag någon? Thihi.
Är det lika vacker solnedgång som det var då med så kommer man ju aldrig komma hem. Thihi.

Aja, så värst mycket strömming blev det ju ändå inte, men vi fyllde ju hinken i alla fall, sambon och jag.
Resultat alltså: Varsin gudomliga kvällsmacka och varsin monsterportion dagen efter till lyxlunch! Uss, så gott det är med nyuppdragen fisk asså! Den man dragit upp själv smakar dessutom allra bäst!

Bara en sak kvar alltså, iväg till fiskeaffären och shoppa shoppa shoppa! Wish me good luck!
Nu hade de i alla fall äntligen fått in mina kära favoritspinnare "Black Bee" igen! Ett måste!

Fasiken!

Vilken oturshelg! Nu har jag knäckt mitt kära kustspö och fått min söta lilla babyjerk snodd! Mwaaaa! Jag blir galen! Jag lovar att berätta mera så snart jag kan. Morr och dubbelmorr!

Nytt besök på fiskebutiken snarast dårå... Uj uj...
Men nu måste jobbas! Swisch iväg!

En helg päronfiske

 

Säfsen har finfint fiske de. Och åter blev det jakt på regnbåge. Denna gången med föräldrar i släptåg, eller kanske var det jag och killen som var släptåg då vi kom dit en dag senare?
Nå i alla fall, vädret kunde ju varit lite roligare. Regn, regn och åter regn. Sånt där regn som är så smått att man inte märker att man blir blöt i det förrän man är genomvåt!
jag slapp det i alla fall. För mig var det sovdags då jag jobbat natt precis innan så jag dök direkt i säng efter ankomst medan killen sprang iväg till Mayatjärnen för att jaga båge. Hans pappa hade redan fått två stycken under morgonen. Fusk! Jag ville ju också..... zzzzzz.....

Mot kvällen blev det bara lugn och ro. Killen kom tillbaka, hade haft ett hugg på första kastet, men den hade släppt lika fort som den hakade på. Sen började ösregnet ordentligt.

Men det var ändå så mysigt att sitta där i den lilla stugan och kika ut, titta på tv, slappna av och bara ha det bra, tillsammans med päron och svärpäron. Men jag kunde knappt vänta tills det blev morgon igen. Och se där, det var det ju snart igen!

Men vi passade på att sova ut. Mina föräldrar följde med ut och fiskade med oss! Åh, så kul! Det var på tiden! Fyrtjärnsfisket hette det dit vi skulle. Fyra olika tjärnar med fint plank runt att strosa omkring på. En av dem halvt igenväxt och en av dem endast för flugfiskare. Så okeydå.... Tvåtjärnsfiske mera då. Hehe.

Medan jag lärde mina föräldrar att knyta tackel och meten så sken solen riktigt mysigt. Lite vak här och var och vi tänkte att dett aokmmer bli helt perfekt! En underbar dag. Det dröjde inte länge innan mammas flöte försvann neråt. Men nä, den hann slita sig fortast möjligt tyvärr.

Vi fiskade och fiskade... ingen fick någon fisk, inte en enda kotte som stod runt den där tjärnen. På HELA dagen! Det var nog bara mamma som hade det enda nappet där.
En hel himla massa grodor simmade runt där i kanterna, kväkte och kramades och tillverkade fler grodor. Kära nån... När killens systerson fick fatt i en var jag tvungen at ta en närbild. Söt liten pryl värre, men slemmiga. Hehe.

När mina föräldrar gav upp i takt med att åskan rullade in och regnet föll lite smått och tjärnarna tömdes på de flesta som var rädda för åskan, så flyttade vi oss till den andra tjärnen. Till höger om oss stod två envisa finska damer kvar med oss. En finsk karl som också tillhärde sällskapet stod på andra sidan tjärnen.
En kvart han vi stå, åskan hann precis tystna igen. Sen började damen längst in i hörnet dra upp fisk. Tre bågar på en kvart!!
Gubben mittemot drog två! Inte långt därefter damen precis till höger om oss en båge hon med. Jahapp... vi då?

Finnarna gick. De hade varit där i tre dagar och inte fått en enda fisk så de förtjänade väl dem.
Men vi väntade och väntade... Nu stämde ingenting dock. Det som hade vakat på rätt bra i tjärnen innan de började dra fisk... men nu inte ett enda.. inte ett vak på flera timmar! Hmm... var det verkligen så att de tog de sista bågarna? Kan det stämma? Det verkade ju i alla fall inte bättre. Underligt.

Tillbaka till första tjärnen, jag försökte mäska med några räkskal till och med, men nääää. Det var bara att ge upp... Ett tiotimmars-pass fiske, men ingen fisk... inte ens ett napp hade jag fått! Likaså sambon min. Snyft!

Tillbaka till stugan, ta det lugn med lite tv å chips... Sen blev det natti natti. Hemåt skulle man ju med.
Sån tur var fick jag ändå en fisk tillslut! En lillöring tröstade jag mig med i stugbyns reception. Yay! Inte går det att komma helt tomhänt hem efter en sån go minisemester inte!

Pingeltinnitus

Med nytt jobb blir det försenat bloggande och springades runt i grön overall och sköta maskiner istället. Men här kommer slutligen helgens bravader i bokstavsform om den bästa dagen på hela året! Dagen då man måste vara ledig för denna lilla fisketävling! Tack och lov så var jag det!
Detta års såna här underbart goa dag började redan klockan fem då väckarklockan ringde.
Upp och hoppa, långt ifrån pigg men fingrarna grep redan efter spöet.

Det är alltså ett gäng riktigt trevligt kyrkligt folk som hyr en sjö i Fyrväpplingen, och då killens föräldrar alltid är inbjudna är vi det likaså. Jag har det bra ibland. Thihi. Även Thomas lilla systerdotter på 9 år var med denna gången.

Varmt klädd, med återkomst av Michelingumman kunde jag knappt vänta förrän vi fick ut och springa i skogen. Turen att få en båt hade vi inte på vår sida tidigt på morgonen verkade det som.

Efter lite snabbt snack med folket där ställde jag mig i ett hörn där det nappade bra förra gången, laddade på en spinnare och försökte locka dit fisken. Knappa 4 timmar på oss hade vi innan tävlingen var slut och eventuell fisk skulle vara registrerad. Men det skulle väl inte vara så svårt?

Min hjälte till karl fick till slut fatt i en båt och kom och plockade upp mig från mitt lilla hörn. Vi hann knappt ut alls förrän det högg till i min kaviarspinnare (Savage Gear Caviar) ordentligt. Men tyvärr bara för ett par sekunder, den firren ångrade sig, upptäckte väl att det bara var fuskkaviar kanske... Men så skönt att få ha kännt på ett första hugg! Kaviarn funkade ju finfint den!

På en klippa i en vik satte vi oss tillslut och bottenmetade med rosa Powerbait när drag bara kändes som att det hamnat högst upp på utelistan. Då började det hugga lite bätte, men mycket försiktigt., bara när det var helt lugnt i viken och inga andra båtar var där... Fiskarna nafsade knappt på godbitarna, riktigt kräsna och verkade inte vilja fastna alls på krokarna.

Men så nappade det plötsligt ordentligt och jag kände att denna satt riktigt bra, förhoppningsvis i alla fall. En vild en, rikigt vild! Ah, detta är livet! Efter att bågen simmat ner i botten och försökt snärja fast sig ett antal gånger kom den upp till ytan och jag fick se den. Finfin ju, runt kilot. Perfekt!
In i håven och lyckan var gjord. Åh, så bra. Ett bidrag till tävlingen och middagen räddad!

Ännu ett bidrag i modell aningen större nappade inte långt efter och jag lyckades få in även den! Men min stackars pojkvän gick det inget vidare för. Det högg flera gånger men de ville visst inte fastna ordentligt på hans powerbaits och krokar. Konstigt konstigt...

Väldigt lite vak, mycket få hugg, det verkade riktigt trögt den här morgonen... inte ens kaviarn fungerade längre. Mwaaa!

I år vann jag inte fisketävlingen nej, haha. Men pris fick jag ändå för största bågen. Det hade varit pinsamt att vinna två gånger i rad så jag pustade ut lite. Thihi. I alla fall när hela fisket känns som en mysig välgörenhetsgala på något sätt.

Ett par varmkorvar, två fyrverkeripjäser som avslutade tävligen, några bibelord och tal och presenterande av vinnarna innan rodde vi ut igen, men nu med killens systerdotter i fören. Nu jäklar skulle vi se till att hon fick fisk! Inte ska hon sitta och bygga kottdjur hela dagen inte även om de blev riktigt söta. Hehe.

Efter att till slut ha återerövrat våran lilla klippkant kastade vi varsitt bottenmete och väntade. Det dröjde inte länge förrän det nappade igen.
Plötsligt pinglade det i killens systerdotterns spö. Med en orolig min fick hon fatt i spöet och började veva! Första regnbågen minsann! Den var så tung för henne att hon knappt fick hunt veven. Tyvärr var slirbromsen på tok för mycket åtdragen så fisken lyckades slita sig... Lite besviken såg hon ut stackarn.

Thomas tappade några fiskar, jag med. Men en vild best till fick jag upp! Tre bågar! Hadiraja hej!

Det pinglade igen! Killens systerdotters spö igen! Nu fick hon kämpa, fisken verkade sitta bra. Hon vevade och vevade men hade det riktigt tungt. Såg så väldigt nöjd ut ändå men hjärtat i halsgropen. Thihi.
Åt vänster... åt höger... en vild firre hade hon på. Slirbromsen var fixad nu så nu kunde fiske försöka slita sig bäst den ville. När den äntligen var framme vid kanten lyckades jag ändå inte håva den första gången... eller andra gången... den simmade ju inte alls dit jag ville och var snabb som en pil. Men tredje gången gillt! Systerdottern fick ett stort leende på läpparna och kunde sluta veva äntligen. Stackarn, hon kämpade på bra!
Fotografering i massor där hon stolt visade upp sin första båge följde. Så kul kul!

Slutsats! Låna med några småttingar (om du inte har egna förstås!) ut och fiska deras första bågar. Livat kan jag lova! Nästan säkrast dock att surra fast dem i ett träd först så de inte riskerar att åka vattenskidor efter fiskarna! Iiiiih!

Ute i båten på väg tillbaka fick sambon till slut napp igen! Och äntligen fick även han veva in sin första fisk! Det var bara det att det var fel sort. En liten gädda var det som hade nappat! Stackarn stackarn, så jag tyckte synd om honom. Sötnötsgäddan fick åka i igen lika kvickt som den kom upp.

Det blev inga fler fiskar för någon av oss den dagen. Dessa vackert designade varelser blev det bara för oss tre idag. Sambons föräldrar fick inte en enda. Illa illa.

Annars brukar det nappa på riktigt bra dessa fisketävlingsdagar ju. Sist såg resultatet ut såhär...
Då hade vi ordentligt med fisk till glada vänner och föräldrar och vi mumsade båge ett bra tag! Lyxkäk även om vi till slut lessnade en aning på det. Haha, tänka sig...

...plus att jag råkade vinna tävlingen förra året med denna! Yahoo! Ett nytt spö till samlingen gav det!

Men det var väl för kallt i vattnet. Fiskarna nappade otroligt försiktigt, vågade knappt äta alls ju, bara nafsade i betena... 6 grader var det i vattnet... aningen för kallt skulle jag tro. Elaka vinter som varit så lång. Morr morr! Men så de fightade när man väl fick tag i dem! På det sättet var det inte det minsta fel på fisken!
Men en fin dag blev det ändå. Inget regn, bara lite kyliga vindar då och då. så mycket frisk luft att man storknade! Underbara natur!

Det värsta är att man hör ju de där jäkla bottenmetespinglorna titt som tätt i syne även flera dagar efteråt. Skulle det springa förbi en liten katt med en pingla runt halsen skulle jag ju automatiskt rycka åt mig närmsta kvastskaft och börja veva. Illa illa, fiskeskada...

Caviarbuffé?

Sådärja, nu är nog allt inhandlat till regnbågsfisket i helgen. Rosa (såklart, men inte bara för att jag är tjej, den funkar fasen bäst! Thihi.) powerbait för bottenmete är en självklarhet att man måste ha med sig.

Istället för min kära Black Bee-spinnare (världens bästa spinnare enligt mig, funkar på gädda, båge och borre finemang) som var slut fick jag tipset i affären om denna. En Caviarspinnare! Haha. Kan det vara något tro. Låter gott i alla fall! Det ser rätt lovande ut både till färgen och modellen. Återstår att se vad den kan leverera och om Må Fiske kan sina grejor. Thihi.

Och titta! Fladen har blivit riktigt duktiga! Kommit med ett storpack "Sigge", eller Nordingen som de kallar dem. Klart det nappade inne på Coop med. Haha.

Förutom fiskeshopping har jag nu till och med lyckats få mig ett jobb! Äntligen! Åh, så jag har avskytt att vara arbetslös! Så nu jäklar blir det till att shoppa fiskeprylar i överskott så snart första lönen kommer in på kontot! Så fri jag känner mig allaredan, och så underbart att få göra någonting vettigt i livet igen! Yes yes yes! Har hoppat runt av glädje så mycket nu att knäna knappt fungerar alls längre!

Men först och främst är det båge som gäller. Me happy!! Very very happy!

Bluff eller båge?

Gaaah! Vilken lördag det blev! Upp kvart över fem för att trassla in sig i fiskegspön, frukost och väderrapporter.
Även fast jag var klädd som en Michelingumma högg det till i kinderna när vi traskade mot bilen lagom försenade med ögonen lysandes av tidsoptimismen.

Några minuter över sju, då starten gick för oss fisketokar, parkerade vi ändå till slut på Örsjöns lilla parkering, förvånade över att det inte var mer folk än det var där ändå, knappa femton bilar. Vi fick veta att isen inte hade gått upp för mer än åtta dagar sedan, så kanske tvekade många därför.
Örsjön, en söt sjö med put and take-fiske alltså. Regnbåge främst, men även lite öring och röding i små mängder skall finnas där någonstans.

De pigga och glada ägarna sålde oss varsitt fiskekort och sedan var det bara att ut och klampa i skogen. Stig upp och stig ner. En planka hal som is, av just frost jo, liggandes över en liten å blev en nötknäckare. Hur skall vi nu ta oss över denna utan att halka i? Vattnet såg inte sådär inbjudande varmt ut direkt... Och så fort man satte foten på plankan kunde man göra en äkta cirkusvolt. Hmm hmm... Men min fenomenala sout till karl kom ju på att man kunde lägga granris på den efter en stunds funderande. Sagt och gjort. Fortfarande halkigt men med lagom besvär kom vi faktiskt över. Hadiraja hej och vi kunde ställa oss på våran kära gamla klippa som visserligen var lika halkig den. Det gällde att kolla noga vart man satte fötterna. Fiske är inte bara en dyr utan även en mycket äventyrsrik hobby, inte sant?

Några timmar gick med räkmete och spinnfiske. Killen min hade ett par försiktiga hugg som släppte lika fort som de hakade på dock. Framåt lunch började hade de flesta runt oss dragit upp i alla fall en fisk per sällskap. Men det verkade lite trögt ändå... Särskilt för oss som alltid brukar ha tur just på detta "säkra" ställe.

Ett vak till höger. Jag balanserade på min lilla klippspets och försökte låta bli att fastna med linan i träden som hängde som hånfulla tentakler ut över vattnet. Jag lyckades få in en bra fjong och svinga iväg min lilla spinnare till slut ändå.
Den hann knappt landa förrän det högg till ordentligt. Äntligen! Första fisken! Första fisken för i år! Inte tappa inte tappa... Siiiiiitt kvar!
Och jodå, fast bågen var väldigt slö och så lätt ibland att jag verkligen trodde jag tappat den, så kom den till slut in, blank och fin. Plaskade lite extra innan den hamnade i håven. Yes! Dagen är räddad! Den första är alltid viktigast så att man kommer hem med något i alla fall. Hehe.

Firren tog på denna lilla spinnare. Köpt på Biltema har jag för mig. Hehe. De kan funka de där me ibland!

Det var bara sex grader i vattnet därför var nog inte fisken lika mycket på hugget på morgonen. Men mot eftermiddagen när solen hade skinit på ordentligt så började det hugga mer och mer. De flesta hade då gett upp och åkt hem, men den som väntar på något gott...

När jag kände att hungern högg till i magen var det äntligen dags att beställa en hembakad baguette med ägg och räkor. Så praktiskt att de har såna där. Det finns nog inget bättre att mumsa på än de när man sitter och fiskar. Livet är bra gött ibland!

Är man en bloggnörd så är man. Haha. Extra glad bloggnörd när det vankas fiske!

Mätt i magen igen såg ett litet vak nära en klippbrant och började kasta mot det. Några kast senare högg det igen. En riktigt vild båge, mycket starkare än den innan! Den girade höger... vänster... sprattlade och kändes som en mycket mycket större båge. När den hamnat i håven var jag riktigt nöjd och stolt.
Jag blev så glad jag bara ville kyssa den! Nästan i alla fall. Thihi.

Vilken bra dag! Redan två stycken! Thomas tyckte jag dock lite synd om, han hade inte fått en enda än så länge.
Men det dröjde inte så värst länge ändå tills han hojtade till med ett plötsligt tungt spö i händerna. Yay! Nu såhär på eftermiddagen när alla andra åkt hem så nappade det på riktigt bra ju!

Det slutade med att vi drog upp ännu en båge var, min sista en lika vild som min andra. Jag hade till och med fått full pott på fiskekortet. Inte illa det inte!

Killens sista tog på räkmetet. Båda mina sista bågar tog på denna brun- och guldiga "Sigge". Bra grejjor det där, lockande gång. Killens sista tog på räkmetet.

Eftermiddagen var alltså bäst. Att prova nya platser funkade finemang. Kasta efter småvaken verkade oftast vara det mest effektiva så länge man inte plumsade i med helt fel drag. Hehe.

Här är alltså dagens troféer, mina till vänster och Thomas till höger. Vackra godbitar det där! Också ett garanterat måleriprojekt en vacker dag!

Fin dag, fint väder, fina fångster!