Jag vill inte hem!

Hmmm... detta börjar mer och mer kännas som en fiskeblogg! Men men... det är ju sommar så går icke att göra något åt saken. Thihi.
Under veckan har det blivit en resa till Åland. Så ni får väl se detta som en recension ni som lessnat på alla fiskeinlägg. Haha.

Hejdå Svea Rike!
Men Eckerölinjen tog vi bilen och smet över till denna goa svensktalande ö där man undernart nog förstår vad alla säger! Mjo, nån dag ska jag lära mig finska ordentligt med, jag är ju trots allt halvfinne, men inte idag. Thihi. Lunch och shopping på båten hann man med i snabba ryck innan man var framme. Tjo tjena detta går fort det, ingen Viking line direkt där man kan slappa sig till Åland.

Hästhagens stugor hette stället vi bodde på i fyra nätter i Marby ute på Eckerö. Med våran stuga hade vi finfin utsikt och en egen liten strand bestående av hälften sand, hälften klippa. Inte dumt alls!

Öppen spis i vardagsrummet är inte dumt det inte!

Två stycken sovrum i stugans bortre hörn.

Mina nyinköpna Mairanne fick naturligtvis hedersplatsen på kaffebordet. Mums så livsfarliga de är!

Stugan var stor och rymlig, egentligen för fyra personer. Dusch och dass fanns precis utanför. Riktiga sängar så man slapp ligga på såna där billiga britsar som det oftast brukar vara i stugor annars. Det enda att klaga på var att det inte var någon kvällssol över den, kvällssolen var ju på andra sidan vattnet. Men det gjorde inte så mycket. Vedeldad bastu (en sån riktigt finsk en alltså, hehe) fanns det ju att boka gratis så vi satt mest där om kvällarna. Det är konstigt så ren man känner sig efter att ha svettats bort halva en själv. Haha. Plus att man var ju så trött efter allt fiskande att vi orkade bara ligga och kika på tv så snart matkoman hade slagit in efter dagens middag.

En båt ingick i stugan och med 100 spänn om dagen extra fick man låna motor och puttra runt. Bensin tillkom ju såklart enligt gällande bensinpriser men vi som inte är så mycket för att trolla eller så klarade oss finemang på fem liter i två och en halv dagar.

Fiskekorten var lite kluriga, alla byar hade sitt eget verkade det som, så att få fiska på båda sidor om sjön så var man tvungen att köpa två stycken. Men men, det gick ju det med. Hihi. Vi hade ju såklart båda så som vi far runt hit och dit.

Fiskandet nudå alltså. Så snart vi kom dit, hade träffat den otroligt trevliga uthyraren av stugorna, fått nyckeln och motorn till båten, lastat ur bilen, så bar vi iväg ut mot fisken.

Vi provade lite här och var längs vassen, jag med jerkspöt i högsta hugg. Det sades att det var hårt fiskat men inget vi märkte av direkt. För smack sa det så hade jag något riktigt tungt på spöt att veva in. Jäklar vilken best! Kunde inte tro mina ögon när jag fick se hur stor gäddan var! Runt fyra, fem kilo måste det varit! Wiiie! En rolig fajt på grunt vatten. Tyvärr så droppade han ju såklart ner min kamera och innan vi hann märka det så hade vi redan fotat och kastat tillbaka den. Thihi. Men nog syns han bra ändå. Nytt gäddrekord! Äntligen har jag slagit mina fjuttiga tre kilo. Inte fick jag väga eller mäta den heller dock då vi inte hade såna prylar med oss såklart. Hopplöst. Thihi. Men nöjd var jag så räckte bra ändå! Vad chansar ni på den väger tro?

Den högg i alla fall på min lilla Baby Buster av färgen "Hot Pike" som verkar vara riktigt poppis bland gäddorna ju! Tur att jag shoppade på mig en ny innan vi gav oss av hit.

Fisket gick bra därefter med. Min Thomas drog upp ett par gäddor han med även om de var mycket mindre. Ett par abborrar högg men sen var det bara att åka in igen.
Hans större gädda högg på en rödvit Buster Junior och den akvariestora på En Black Bee-spinnare med guldsked.
Själv fick jag en del abborre på min Black Bee-spinnare med gul sked. Black Bee sviker aldrig! En av mina absolut favoriter och ett måste i fiskeväskan! Ger alltid fisk!

Nästa dag fick vi besök av Thomas pappa, hans vän och systerdottern. Så mer fiske blev det tillsammans med massa grillande av mumsig färdigmarinerad fläskkarré från Hugos.
Mer fiske blev det såklart då systerdottern hängde med oss ut i båten. Vi försökte pilka strömming, fick några ynka stackare. Antagligen är de inte inne där heller alltså.

Nån mindre gädda till blev det såklart men annars var det lugnt.

När de åkt hem med Ekerölinjen igen så solade vi lite och sen såklart fiskade vi lite till. Gädda igen men nu på min nya papegojfärgare Buster jerk när jag lockade med den så sakta som det bara gick i form av halvdöd fisk! Underligt nog var det exakt samma gädda som sambon fick upp bara tio minuter innan. Att de verkligen vågar sig på ett nytt drag efter att ha smakat och fastnat på ett. De måste ju vara ruggigt hungriga då?

Chipssugna som vi var beslutade vi oss för att ge oss ut på jakt efter såna istället. Hugos som affären hette så sött som bara låg några kilometer bort hade ju såklart stängt. Handlaren som den andra affären hette åt andra hållet hade ju såkalrt också stängt, fem minuter för tidigt trodde vi men kom på att det var ju faktiskt finsk tid som gällde nu. Allt gick en timme för fort ju! Hehe. Sån tur att macken på andra sidan hade öppet så vi fick våra chips till slut, med en påse dipp på köpet. Vi passade även på att köpa lite knackkorv att lägga på stenarna i bastun senare. Det är ju så förbannat gott med basturökt korv! Mums vilken god smak det ger! Synd de inte hade den där sorten som heter bastukorv bara eller länkkorv eller vad det nu var.... Den är så galet god! Men vad kan man förvänta sig av en liten kiosk? Är glad att de hade korv alls. Och chips! Eller Sips som de heter i Finland. Thihi.

Mariehamn besökte vi en av dagarna. Mysig stad men dock med för lite shopping enligt lilla mig. Thihi. Söta gallerior har de i alla fall.

Vi hamnade i hamnen efter all shopping (som visserligen mest bara bestod av en hög drag förutom ett par små örhängen dårå). På Von Knorring käkade vi middag i form av dagens special: Abborrfilé med dillsås och potatis. Satan i gatan så gott! Ett ställe jag verkligen rekommenderar, lika god mat som det var mysigt att sitta på ett skepp och äta lyxmat.

Siken tyckte in om oss tror jag, vi bottenmetade efter den några kvällar men fick bara glada abborrar. Men när myggen inte var på oss för mycket så passa de vi på att njuta av den underbara solnedgången. Åland är nog lite av ett paradis ändå. Själv känner jag mig så vansinnigt hemma med när någon lite här och var pratar finske. Thihi. Det är som musik för mina öron!

Hem hade vi ingen som helst lust att åka nej, vi ville ju bo kvar där några veckor till bland gäddor, bastu, natur och frihet. Men men, men smörgåsbord bokat på båten hem blev man lite tröstad. I alla fall när man högg in på desserten. Inte lika gott som Viking Lines buffé men jodå, visst hade Eckerö sina juveler med uppdukade.

Mer bitmärken i min lilla Baby buster "Hot pike" fick jag i Trästa då en riktigt fightingglad och tung gädda högg ordentligt när jag kastade längs vassen vid den brygga där jag senast blev av med min förra Baby buster. Kanske var detta samma best? Fast den såg en aning större ut. Hamnade inte på bild men äh, man kan ju inte fota alla gäddor heller! Hehe. Vi var ju ändå där för att fiska strömming.... som inte fanns... Aja. Hehe.

Hemligheter

De krälar i massor! Finfina från kolonilotten där vi just slavat med allt från broccoliplantor till minipurjosar.

Men vad ska jag med dessa slemproppar till nudå? Kanske smuggla till mitt andra hemland dit färden går imorrn? Haha.

To be continued...

Tveksamma häckelhugg och fiskefrustration

Såhär gick det alltså till den där otursdagen... och såna här äro planerna för att ordna till allt.

Jag, Thomas, hans föräldrar, deras vän och Thomas systerdotter åkte ut till Väddökanalen i ett tredje försök att fiska lite strömming. De två tidigare helgerna vi provat har vi inte fått mer än ett par stycken per gång. Riktigt ont om strömming i år, kanske är det för kallt i vattnet, att vintern har varit för lång, att den kanske inte vill komma lika nära kusten som tidigare år eller bara att det är om om dem i år... Underligt.

Efter en ordentlig sovmorgon så var vi på plats runt klockan 4 bredvid killens föräldrar som stod och kastade och kastade men inte hade fått minsta lilla strömming.
Jag knåpar ihop mitt spö, laddar på en "Hjälmarskräcken"-häckla och kastar iväg... och visar exakt hur det ska gå till. Haha. En strömming på första kastet! Stackarna som stått där i ett par timmar och kämpat...
Men nja... jag hade nog bara tur just där just då... för mer än så nappade det inte på ett bra tag. Morr!

Det blev några små strömmingar till inom de närmsta timmarna. Men ujuj... man brukar ju kunna fylla hinken på ett par timmar annars! Var är alla små godingar?
Med en mask på varje krok på häcklan bottenmetade vi abborre istället som blev som en riktigt rolig sport. Ett riktigt bra tips om man vill ha mycket abborre fort. Thihi.

Men när jag lessnat på det med kastade jag på min söta lilla baby buster, den i färgen "hot pike". Gick till en brygga en bit bort och kastade iväg för att retas lite längs vasskanten. Och jag tror fasen jag kan det där med att jerka nu, för även om det inte var på jerkspöet så fick jag i alla fall min första fisk på jerkbait, på första kastet! En tung sak på 2,5 till 3 kg skulle jag tro som stretade emot ordentligt. När den kom närmare och jag fick se den var den rund, fet och spolformad... som en monstermakrill! Men ändå så har jag aldrig sett en mera akrobatisk gädda! Den krängde, svängde, simmade i cirklar, wobblade runt, vek sig dubbel nästan! Och tyvärr gav det resultat. Den måste ha träffat tafsens lås för hela tafsen flög plötsligt upp och tillbaka mot mig och gäddan stod still nu istället som om den var förvånad över att den inte satt fast längre! Med mitt jerkbait i munnen!
Hur kan detta hända? Kan en gädda verkligen öppna en tafs? Jag måste ju ha världens mesta största gigantiskaste otur! Den måste ju verkligen fått in tafsen just mellan tänderna, kanske genom det där första hårda hugget skulle jag tro... ÅÅåååh, så sur jag blir! Särskilt när den vände på klacken och simmade iväg me min jerkbait! Stackars fisk och stackars mig, jag som älskade det där draget! Nu måste jag ju köpa ett nytt likadant! Tur att det är löning i krokarna i alla fall. Haha.

Åter till strömmingsfisket så lyckades jag även skapa mig flera eventuella utgifter. Vi bytte plats och jag ställde mig bredvid en stor pelare. Strömmingen började nappa lite bättre men det gick djupt, mycket djupt. Tricken var att släpa häcklan sakta längs botten men korta snabba lyft ibland.
Onödiga utgifter var det ja... Den där pelaren... Jag satte mig ner på klippan, tittade nog inte tillräckligt långt bakåt innan jag kastade... och vips så hade jag två spön.... Skål och hadiraja hej! Är man klantig så är man! Jag blev ju naturligtsvis helt förkrossad! Mitt kära trogna kustfiskespö! Nej nej nej! Detta kan icke vara sant! Men jojo, nog var det det.  Surt konstaterade jag att detta var slutet på strömmingsfisket för mig, och tjurade lite för mig själv. Men vid en senare eftertänksam blick på delarna så hade ju faktiskt bara den översta toppen gått av. Jad trädde om lite och vips så hade jag ett superlångt superperfekt och superstyvt jerkspö som gick att dela! Inte så dumt det där inte ändå.... Yay! Man ska ju se saker positivt heter det.... Hmmm...

Jag provade, jag jerkade strömming med min häckla. Och ta mig fasen, det funkade ju finfint! Det nappade ju på riktigt bra där ett tag när jag ryckte och ryckte... Thihi. Grrrreat! Succé!

Nästa år ska jag nog ta med mig en engångsgrill och en skvätt gräddfil ock kanske lite färskpotatis till strömmingsfisket vid Väddökanalen. Det kändes som om någon hade tänkt till och sett till att gräslöken växte vilt överallt därborta. Mumma! Nyuppdragen lyxmiddag någon? Thihi.
Är det lika vacker solnedgång som det var då med så kommer man ju aldrig komma hem. Thihi.

Aja, så värst mycket strömming blev det ju ändå inte, men vi fyllde ju hinken i alla fall, sambon och jag.
Resultat alltså: Varsin gudomliga kvällsmacka och varsin monsterportion dagen efter till lyxlunch! Uss, så gott det är med nyuppdragen fisk asså! Den man dragit upp själv smakar dessutom allra bäst!

Bara en sak kvar alltså, iväg till fiskeaffären och shoppa shoppa shoppa! Wish me good luck!
Nu hade de i alla fall äntligen fått in mina kära favoritspinnare "Black Bee" igen! Ett måste!

Fasiken!

Vilken oturshelg! Nu har jag knäckt mitt kära kustspö och fått min söta lilla babyjerk snodd! Mwaaaa! Jag blir galen! Jag lovar att berätta mera så snart jag kan. Morr och dubbelmorr!

Nytt besök på fiskebutiken snarast dårå... Uj uj...
Men nu måste jobbas! Swisch iväg!

En helg päronfiske

 

Säfsen har finfint fiske de. Och åter blev det jakt på regnbåge. Denna gången med föräldrar i släptåg, eller kanske var det jag och killen som var släptåg då vi kom dit en dag senare?
Nå i alla fall, vädret kunde ju varit lite roligare. Regn, regn och åter regn. Sånt där regn som är så smått att man inte märker att man blir blöt i det förrän man är genomvåt!
jag slapp det i alla fall. För mig var det sovdags då jag jobbat natt precis innan så jag dök direkt i säng efter ankomst medan killen sprang iväg till Mayatjärnen för att jaga båge. Hans pappa hade redan fått två stycken under morgonen. Fusk! Jag ville ju också..... zzzzzz.....

Mot kvällen blev det bara lugn och ro. Killen kom tillbaka, hade haft ett hugg på första kastet, men den hade släppt lika fort som den hakade på. Sen började ösregnet ordentligt.

Men det var ändå så mysigt att sitta där i den lilla stugan och kika ut, titta på tv, slappna av och bara ha det bra, tillsammans med päron och svärpäron. Men jag kunde knappt vänta tills det blev morgon igen. Och se där, det var det ju snart igen!

Men vi passade på att sova ut. Mina föräldrar följde med ut och fiskade med oss! Åh, så kul! Det var på tiden! Fyrtjärnsfisket hette det dit vi skulle. Fyra olika tjärnar med fint plank runt att strosa omkring på. En av dem halvt igenväxt och en av dem endast för flugfiskare. Så okeydå.... Tvåtjärnsfiske mera då. Hehe.

Medan jag lärde mina föräldrar att knyta tackel och meten så sken solen riktigt mysigt. Lite vak här och var och vi tänkte att dett aokmmer bli helt perfekt! En underbar dag. Det dröjde inte länge innan mammas flöte försvann neråt. Men nä, den hann slita sig fortast möjligt tyvärr.

Vi fiskade och fiskade... ingen fick någon fisk, inte en enda kotte som stod runt den där tjärnen. På HELA dagen! Det var nog bara mamma som hade det enda nappet där.
En hel himla massa grodor simmade runt där i kanterna, kväkte och kramades och tillverkade fler grodor. Kära nån... När killens systerson fick fatt i en var jag tvungen at ta en närbild. Söt liten pryl värre, men slemmiga. Hehe.

När mina föräldrar gav upp i takt med att åskan rullade in och regnet föll lite smått och tjärnarna tömdes på de flesta som var rädda för åskan, så flyttade vi oss till den andra tjärnen. Till höger om oss stod två envisa finska damer kvar med oss. En finsk karl som också tillhärde sällskapet stod på andra sidan tjärnen.
En kvart han vi stå, åskan hann precis tystna igen. Sen började damen längst in i hörnet dra upp fisk. Tre bågar på en kvart!!
Gubben mittemot drog två! Inte långt därefter damen precis till höger om oss en båge hon med. Jahapp... vi då?

Finnarna gick. De hade varit där i tre dagar och inte fått en enda fisk så de förtjänade väl dem.
Men vi väntade och väntade... Nu stämde ingenting dock. Det som hade vakat på rätt bra i tjärnen innan de började dra fisk... men nu inte ett enda.. inte ett vak på flera timmar! Hmm... var det verkligen så att de tog de sista bågarna? Kan det stämma? Det verkade ju i alla fall inte bättre. Underligt.

Tillbaka till första tjärnen, jag försökte mäska med några räkskal till och med, men nääää. Det var bara att ge upp... Ett tiotimmars-pass fiske, men ingen fisk... inte ens ett napp hade jag fått! Likaså sambon min. Snyft!

Tillbaka till stugan, ta det lugn med lite tv å chips... Sen blev det natti natti. Hemåt skulle man ju med.
Sån tur var fick jag ändå en fisk tillslut! En lillöring tröstade jag mig med i stugbyns reception. Yay! Inte går det att komma helt tomhänt hem efter en sån go minisemester inte!

Pingeltinnitus

Med nytt jobb blir det försenat bloggande och springades runt i grön overall och sköta maskiner istället. Men här kommer slutligen helgens bravader i bokstavsform om den bästa dagen på hela året! Dagen då man måste vara ledig för denna lilla fisketävling! Tack och lov så var jag det!
Detta års såna här underbart goa dag började redan klockan fem då väckarklockan ringde.
Upp och hoppa, långt ifrån pigg men fingrarna grep redan efter spöet.

Det är alltså ett gäng riktigt trevligt kyrkligt folk som hyr en sjö i Fyrväpplingen, och då killens föräldrar alltid är inbjudna är vi det likaså. Jag har det bra ibland. Thihi. Även Thomas lilla systerdotter på 9 år var med denna gången.

Varmt klädd, med återkomst av Michelingumman kunde jag knappt vänta förrän vi fick ut och springa i skogen. Turen att få en båt hade vi inte på vår sida tidigt på morgonen verkade det som.

Efter lite snabbt snack med folket där ställde jag mig i ett hörn där det nappade bra förra gången, laddade på en spinnare och försökte locka dit fisken. Knappa 4 timmar på oss hade vi innan tävlingen var slut och eventuell fisk skulle vara registrerad. Men det skulle väl inte vara så svårt?

Min hjälte till karl fick till slut fatt i en båt och kom och plockade upp mig från mitt lilla hörn. Vi hann knappt ut alls förrän det högg till i min kaviarspinnare (Savage Gear Caviar) ordentligt. Men tyvärr bara för ett par sekunder, den firren ångrade sig, upptäckte väl att det bara var fuskkaviar kanske... Men så skönt att få ha kännt på ett första hugg! Kaviarn funkade ju finfint den!

På en klippa i en vik satte vi oss tillslut och bottenmetade med rosa Powerbait när drag bara kändes som att det hamnat högst upp på utelistan. Då började det hugga lite bätte, men mycket försiktigt., bara när det var helt lugnt i viken och inga andra båtar var där... Fiskarna nafsade knappt på godbitarna, riktigt kräsna och verkade inte vilja fastna alls på krokarna.

Men så nappade det plötsligt ordentligt och jag kände att denna satt riktigt bra, förhoppningsvis i alla fall. En vild en, rikigt vild! Ah, detta är livet! Efter att bågen simmat ner i botten och försökt snärja fast sig ett antal gånger kom den upp till ytan och jag fick se den. Finfin ju, runt kilot. Perfekt!
In i håven och lyckan var gjord. Åh, så bra. Ett bidrag till tävlingen och middagen räddad!

Ännu ett bidrag i modell aningen större nappade inte långt efter och jag lyckades få in även den! Men min stackars pojkvän gick det inget vidare för. Det högg flera gånger men de ville visst inte fastna ordentligt på hans powerbaits och krokar. Konstigt konstigt...

Väldigt lite vak, mycket få hugg, det verkade riktigt trögt den här morgonen... inte ens kaviarn fungerade längre. Mwaaa!

I år vann jag inte fisketävlingen nej, haha. Men pris fick jag ändå för största bågen. Det hade varit pinsamt att vinna två gånger i rad så jag pustade ut lite. Thihi. I alla fall när hela fisket känns som en mysig välgörenhetsgala på något sätt.

Ett par varmkorvar, två fyrverkeripjäser som avslutade tävligen, några bibelord och tal och presenterande av vinnarna innan rodde vi ut igen, men nu med killens systerdotter i fören. Nu jäklar skulle vi se till att hon fick fisk! Inte ska hon sitta och bygga kottdjur hela dagen inte även om de blev riktigt söta. Hehe.

Efter att till slut ha återerövrat våran lilla klippkant kastade vi varsitt bottenmete och väntade. Det dröjde inte länge förrän det nappade igen.
Plötsligt pinglade det i killens systerdotterns spö. Med en orolig min fick hon fatt i spöet och började veva! Första regnbågen minsann! Den var så tung för henne att hon knappt fick hunt veven. Tyvärr var slirbromsen på tok för mycket åtdragen så fisken lyckades slita sig... Lite besviken såg hon ut stackarn.

Thomas tappade några fiskar, jag med. Men en vild best till fick jag upp! Tre bågar! Hadiraja hej!

Det pinglade igen! Killens systerdotters spö igen! Nu fick hon kämpa, fisken verkade sitta bra. Hon vevade och vevade men hade det riktigt tungt. Såg så väldigt nöjd ut ändå men hjärtat i halsgropen. Thihi.
Åt vänster... åt höger... en vild firre hade hon på. Slirbromsen var fixad nu så nu kunde fiske försöka slita sig bäst den ville. När den äntligen var framme vid kanten lyckades jag ändå inte håva den första gången... eller andra gången... den simmade ju inte alls dit jag ville och var snabb som en pil. Men tredje gången gillt! Systerdottern fick ett stort leende på läpparna och kunde sluta veva äntligen. Stackarn, hon kämpade på bra!
Fotografering i massor där hon stolt visade upp sin första båge följde. Så kul kul!

Slutsats! Låna med några småttingar (om du inte har egna förstås!) ut och fiska deras första bågar. Livat kan jag lova! Nästan säkrast dock att surra fast dem i ett träd först så de inte riskerar att åka vattenskidor efter fiskarna! Iiiiih!

Ute i båten på väg tillbaka fick sambon till slut napp igen! Och äntligen fick även han veva in sin första fisk! Det var bara det att det var fel sort. En liten gädda var det som hade nappat! Stackarn stackarn, så jag tyckte synd om honom. Sötnötsgäddan fick åka i igen lika kvickt som den kom upp.

Det blev inga fler fiskar för någon av oss den dagen. Dessa vackert designade varelser blev det bara för oss tre idag. Sambons föräldrar fick inte en enda. Illa illa.

Annars brukar det nappa på riktigt bra dessa fisketävlingsdagar ju. Sist såg resultatet ut såhär...
Då hade vi ordentligt med fisk till glada vänner och föräldrar och vi mumsade båge ett bra tag! Lyxkäk även om vi till slut lessnade en aning på det. Haha, tänka sig...

...plus att jag råkade vinna tävlingen förra året med denna! Yahoo! Ett nytt spö till samlingen gav det!

Men det var väl för kallt i vattnet. Fiskarna nappade otroligt försiktigt, vågade knappt äta alls ju, bara nafsade i betena... 6 grader var det i vattnet... aningen för kallt skulle jag tro. Elaka vinter som varit så lång. Morr morr! Men så de fightade när man väl fick tag i dem! På det sättet var det inte det minsta fel på fisken!
Men en fin dag blev det ändå. Inget regn, bara lite kyliga vindar då och då. så mycket frisk luft att man storknade! Underbara natur!

Det värsta är att man hör ju de där jäkla bottenmetespinglorna titt som tätt i syne även flera dagar efteråt. Skulle det springa förbi en liten katt med en pingla runt halsen skulle jag ju automatiskt rycka åt mig närmsta kvastskaft och börja veva. Illa illa, fiskeskada...

Caviarbuffé?

Sådärja, nu är nog allt inhandlat till regnbågsfisket i helgen. Rosa (såklart, men inte bara för att jag är tjej, den funkar fasen bäst! Thihi.) powerbait för bottenmete är en självklarhet att man måste ha med sig.

Istället för min kära Black Bee-spinnare (världens bästa spinnare enligt mig, funkar på gädda, båge och borre finemang) som var slut fick jag tipset i affären om denna. En Caviarspinnare! Haha. Kan det vara något tro. Låter gott i alla fall! Det ser rätt lovande ut både till färgen och modellen. Återstår att se vad den kan leverera och om Må Fiske kan sina grejor. Thihi.

Och titta! Fladen har blivit riktigt duktiga! Kommit med ett storpack "Sigge", eller Nordingen som de kallar dem. Klart det nappade inne på Coop med. Haha.

Förutom fiskeshopping har jag nu till och med lyckats få mig ett jobb! Äntligen! Åh, så jag har avskytt att vara arbetslös! Så nu jäklar blir det till att shoppa fiskeprylar i överskott så snart första lönen kommer in på kontot! Så fri jag känner mig allaredan, och så underbart att få göra någonting vettigt i livet igen! Yes yes yes! Har hoppat runt av glädje så mycket nu att knäna knappt fungerar alls längre!

Men först och främst är det båge som gäller. Me happy!! Very very happy!